Efter att jag varit på resande fot i några dagar, är jag nu tillbaka.
Det var verkligen ett par underbara dagar tillsammans med älsklingen. <3
Träffade Linus igen. Mycket trevligt! <3
Första mötet med Sebbe. Jag kände mig verkligen välkommen hos honom. (Oroa dig inte älskling, jag ska inte...)

Som vanligt grät jag en del. Inte så mycket faktiskt.... först. Det var vid avskedet på stationen som tårarna började rinna. Jag gick in och satte mig på tåget, med tårarna strömmande ner för kinderna. Hemskt!
Resan var lång - den kändes som en evighet...

Kom innanför dörren. Messade Rickard, skrev att det var bra. Packade upp väskan. Tog en dusch. Messade igen och meddelade att han fick ringa, vilket han gjorde. Tack. <3 Pratade en stund (eller rättare sagt; han pratade, tröstade mig, medan jag grät hysteriskt.) Jag var så sexig! :$
Tack - verkligen tack älskling - för att du tröstade mig.
Det betyder så himla mycket för mig.
Du betyder mest! <33