Riverdale: In Memoriam
I mars tidigare år gick den omtyckta skådespelaren Luke Perry bort till följd av en stroke. Luke Perry spelade karaktären Dylan McKay i teveserien Beverly Hills 90210, mitt inlägg från i mars hittar du här. Luke Perry var vid sin bortgång aktuell i Netflix-serien Riverdale som också den är mycket omtyckt av mig. Under hösten kan vi nu se säsong fyra av teveserien, varav säsongens första avsnitt var en hyllning till Luke Perry.
Det var ett så fint avsnitt! Inte bara fick karaktären som Luke Perry spelade i Riverdale ett högaktningsfullt avslut, hela avsnittet var så vackert gjort. Än mer varm och rörd blev jag när det visade sig att Luke Perrys forna kollega och kärlek i teve-serien Beverly Hills 90210, Shannen Dorethy som spelade Brenda Walsh, fick en fin roll i detta speciella avsnitt. Än en gång blev det tydligt att serien från förr haft inverkan på skådespelarna under nittiotalet liksom under de efterföljande åren. Så fint!
Mer om bakgrunden till Shannen Dorethy's medverkande kan du läsa i denna artikel. Observera att artikeln innehåller spoilers för seriens fjärde säsong.
Även Pauline har skrivit om ovanstående ämne, hennes inlägg hittar du här.
Beverly Hills 90210 -stjärnan Luke Perry har lämnat oss
Ni som följt min blogg länge vet att jag i min ägo har samtliga tio säsonger av nittiotalets stora teveserie Beverly Hills 90210. Det är ett av mina bästa köp, så många gånger som jag har sett seriens samtliga avsnitt. När jag kikar tillbaka i mitt bloggarkiv finner jag ett inlägg från 2011 där jag skrev om att ett efterlängtat paket med kärlek kommit med posten, läs inlägget här. Det var med stor förväntan jag då började kolla serien och mitt artonåriga jag beskrev tillfället som magiskt. Ett och ett halvt år senare dikterade jag i bloggen att seriens eftertexter hade rullat en sista gång, här kan du läsa inlägget. Sedan dess har jag kollat om serien ett flertal gånger och blivit alltmer fäst i karaktärerna, däribland den snygga, spännande och sårbara Dylan McKay.
Ett av Luke Perrys senaste och sista framträdanden görs i teveserien Riverdale som är aktuell att se på Netflix. Också denna serie är mycket omtyckt av mig och ett av skälen till att jag började kolla denna var just på grund av hans medverkan. Det känns sorgligt att han inte längre finns kvar. Denna stjärna som stått högt har nu fallit och kvar finns så många fantastiska framträdanden, minnesvärda karaktärer och säkerligen även personliga relationer till många medmänniskor. Jag är inte en av dem, trots att hans tonårskaraktär påminner mig om en vän från förr.
Luke Perry, må du vila i frid.
En kollektiv sorg efter artistens bortgång
På en löpsedel ser jag det slutgiltiga beskedet; den världsberömde dj-stjärnan valde själv att avsluta sitt liv. Den psykiska ohälsan uppges ha blivit för tung att bära. Människor runt om i världen upplever sorg efter beskedet om artistens bortgång. En kollektiv sorg delad av många. Också jag känner mig berörd. Jag som vanligtvis brukar ha distans till världens ledsamheter överraskas av mina egna känslor. Jag blir förvånad över att beskedet träffar mig så starkt, berör mig. Det är nästan så att jag vill gråta där och då i butiken. Väljer istället att vända bort blicken. Skäms över mina egna känslor. Skäms för att jag inte står för mina känslor. Tycker att situationen är jobbiga och tänker på mina nära som jag har omkring mig. Ett besked om någons bortgång är inget jag kan tänka mig att hantera nu - någonsin. [...]
30 - april
I helgen tog jag en långpromenad. I lurarna spelades veckans Diggilista i P3. Majoriteten av topp tio var låtar av Avicii, artisten som nyligen vid 28 års ålder gick ur tiden. Ett medvetet val verkar det som, om man väljer att tro familjens uttalande som omnämns på löpsedlarna. Ett avsked. Att lyssna på hans låtar bidrar till ledsamhet och en känsla av sorg samt insikt om att livet är skört. Samtidigt är många av hans låtar förknippade med fina minnen och därmed en påminnelse om hur vackert livet kan vara och hur mycket jag har att glädjas åt - och vara rädd om.
Ovan är reflektioner skrivna under den gångna helgen. Jag har till och från varit osäker på om jag skulle skriva något om artistens bortgång. Det jag kom fram till var att jag ville skriva något, Avicii's musik har trots allt berört mig starkt. Sommaren 2013 skrev jag två inlägg om hans musik; om hur frälst jag var av hans låt Wake me up (läs mer här) samt om hur kär jag blev i låten Hey Brother (här kan du läsa mer). Att artisten inte längre finns hos oss är ledsamt. Han ska ha stort tack för den glädje och värme hans musik förmedlade. Må han vila i frid.
♪ ZHU - Faded
ZHU - Faded
För tillfället är det denna låt som jag låter gå på repeat. Basen gör mig lyrisk och jag fylls av adrenalin och samtidigt av ett lugn som fascinerar mig.
Vad lyssnar du på nu för tiden?
♪ OMI - Cheerleader
OMI - Cheerleader (Felix Jaehn Remix) [Cover Art]
Denna låt får mig för tillfället att dansa glatt - också i bilen. Dessutom är det en av få låtar som jag kan hela refrängen på - ord för ord, haha. Glädjen, de härliga tonerna och de uppmuntrande orden får mig att le.
Oh, I think that I found myself a cheerleader.
She is always right there when I need her.
Oh, I think that I found myself a cheerleader.
She is always right there when I need her.
Någon mer än jag som gärna nynnar med?
Favoriter i Eurovision Song Contest 2014
Ser du på kvällens final av Eurovision Song Contest?
Vilka bidrag nynnar du på i duschen?
Melodifestivalens fantastiska final
Eftersom jag slaviskt kollade alla delfinaler av årets Melodifestival och självklart också såg finalen, kan jag inte låta bli att skratta åt denna parodi.
Trevlig fredagskväll.
♪ Ace Wilder - Busy Doin' Nothin'
Ace Wilder, ett okänt stjärnskott på den svenska scenen. Dock en del av musikindustrin sen tidigare. Och nu också en röst i mina lurar. heter bidraget som hon tävlade med i Melodifestivalen. En välförtjänst andraplats och ett uppskattat tillskott till musiktävlingen. Här ovan ser du den officiella videon.
Vad tycker du om denna låt?
♪ Albatraoz - Albatraoz
Albatraoz - Albatraoz
Kvällarna blir sena. Istället för att gå och lägga mig i tid sitter jag uppe vid datorn och lyssnar på go' musik. Jag kom nyss över denna låt, en låt som ger en härlig känsla inombords. När jag först hörde den för flera veckor sedan föll jag hårt, den har ett gung som gör vägen framåt lättare att vandra.
Avril Lavigne's nya album
Här nedan följer första spåret på den nya skivan...
♪ Stromae - Papaoutai
Första gången jag hörde låten blev jag imponerad, den har samma go'a gung och är minst sagt trallvänlig. Efter att ha sett videon ska tilläggas att jag är fast. Den är verkligen läcker! Jag är svag för dans, speciellt om den berättar en historia. Dessutom väcker den en liten dröm till liv; drömmen om att en dag ta upp dansen som jag för många år sedan la på hyllan i och med att livet som ung vuxen kom emellan. En dag kanske...
♪ Britney Spears - Work B**ch
Britney Spears - Work B**ch
Allas vår Britney Spears har gjort det igen! Hennes nya låt uppmanar att man måste arbeta för att uppnå sina drömmar, något som är både peppande och inspirerande. Att en lördag natt stå på ett pulserande dansgolv och ur högtalarna höra Britney Spears sjunga "You better work, Bitch!" fick livet att kännas makalöst fint. Sen dess går jag minst sagt igång när låten om och om igen spelas: hemma med bästa basen, på jobbet med teven på hög volym och på bussen med en vacker värld passerande utanför fönstret.
Work, work, work - you better work, bitch.
Uppdrag granskning: Barnen från Ingusjien
Bild lånad från Svt
Kvällens Uppdrag granskning berör fallet med de utvisade barnen från Ingusjien. De tre berörda myndigheterna har i många avseendet gjort fel och deras brister har straffat offren; fyra barn med en mamma inlagd på psyk och en pappa i fängelse, dömd för misshandel.
Följande kommentar skrev jag till reportrarna - den postades dock inte:
Tack för ett mycket bra program. Jag blev både arg, upprörd, berörd och ledsen. Jag hoppas innerligt att familjen får det stöd, den vård och den hjälp som de behöver. Av Sverige, om deras hemland inte har de resurser som krävs... Jag hoppas också på att få läsa om Polismannens uppsägning i morgondagens tidning. Personer som inte kan erkänna sina misstag - och som dessutom skyller ifrån sig, konstant - ska inte ha en högt uppsatt tjänst.
Programmet är minst sagt sevärt!
♪ Avicii - Hey Brother
Jag var såld på Avicii's låt Wake Me Up. Minst lika kär har jag blivit i hans låt Hey Brother. Spelas inte någon av dessa låtar, alternativt något annat av Avicii, är det nu för tiden ganska tyst här vid datorn. Jag kan inte hjälpa det! Kombinationen country och house tilltalar mig och för det mesta sitter jag bara och njuter, tänker på hur fint livet är och ylar med lite då och då.
Vad lyssnar du på i dessa dagar?
True Blood åter i Svt
Återigen sänds den fantastiska serien True Blood i Svt. Som jag har väntat! Enligt Svt sändes föregående säsong under hösten 2011. Jag minns knappt hur säsong tre slutade, men att få se avsnittet jag så länge gått och väntat på fick många bitar att falla på plats ganska snabbt. Med risk för att låta alltför töntig, nördig, lyrisk, förtjust, hänförd, barnslig, tjejig, desperat..; Jag satt med ett leende på läpparna och en varm känsla inombords under hela avsnittet.
Mer om True Blood's återkomst finns att läsa här.
Alexander Skarsgård som Eric, Anna Paquin som Sookie, Stephen Moyer som Bill och Joe Manganiello som Alcide.
Bild och bildtext från Svt - tack!
Det finns få serier som fångar mitt intresse så starkt som True Blood har lyckats göra. Det skulle vara serien om ungdomarna i Kalifornien, Beverly Hills 90210 - en serie jag har sett samtliga avsnitt av för att nu vara inne på min andra runda.
Någon mer som älskar True Blood? Finns där till och med någon som har väntat lika tålmodigt som jag på att Svt återigen ska sända (eller har alla redan sett säsong fyra och fem och kanske till och med börjat att se säsong sex)?
♪ Avicii - Wake Me Up
Någon annan som har blivit helt såld?
Eftertexterna har rullat en sista gång
Det tog mig ett och ett halvt år att se samtliga avsnitt av Beverly Hills 90210. Nu är det över. Vemodigt, minst sagt. Sen sommaren 2011 har jag med förväntan sett avsnitt efter avsnitt. Idag rullade eftertexterna en sista gång... Jag försöker dock hålla det där vemodet borta, se fram emot att nu kunna se om alla tio säsonger. För jag har ju samtliga här hemma - ett av mina absolut bästa köp.
Jag minns än idag hur glad jag var då, hur lycklig jag kände mig, när jag hämtade ut paketet på posten. Den känslan håller i sig, det har den gjort under alla de timmar som jag har följt gänget i Beverly Hills. Stort tack till alla medverkande, främst till skådespelarna som var kvar in i det sista, från början till slut.
Torka aldrig tårar utan handskar
Jag var helt säker på att jag skulle gråta efter det tredje och sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar, den fantastiska serien skriven av Jonas Gardell. Han kan, den mannen är klok. Jag har beundrat honom länge, kanske mest likt en vindpust. En beundran som kommer, påverkar och sveper förbi. Då var det också en serie i få delar som berörde och rörde runt inom mig.
Jonas Gardell, bild från Svt
Jonas Gardell ska ha tack. Jag är ung och vet inte mycket om livet. Jag har levt i en skyddad värld, det har jag, men den har många gånger om lärt mig att man ska acceptera och respektera alla människor. Att se en så ärlig tolkning av hur det var då, när aids kom till Sverige, det får mig att må illa. Samtidigt vet jag inte vem jag ska bli arg på. Idag kan jag bara se på med stora ögon och med glädje intala mig själv sanningen; jag var inte där och det fanns inget jag kunde göra. Men jag kan påverka ändå, här och nu. Och det tänker jag göra. Aldrig att jag kommer att döma en person för hans eller hennes sexualitet. Aldrig att jag kommer sluta älska en familjmedlem eller en nära vän utifrån dennes livssituation. Aldrig. För jag vet själv hur mycket det betyder att ha någon som älskar. Och någon att älska.
Tack Jonas Gardell.
W.I.T.C.H - en serietidning jag minns
Om två veckor ska mitt rum hemma hos mamma vara nedpackat i flyttkartonger. I slutet av juni går flyttlasset - mot ett nytt ställe, till en villa som mamma och hennes sambo har köpt. Att packa ner sitt hem, sitt liv, i kartonger är både roligt och nostalgiskt. I mina gömmor finns flertalet nummer av serietidningen W.I.T.C.H. Jag prenumererade på tidningarna om de fem tjejerna och deras vänner i nästan fyra år. I slutet, år 2006, tycker jag dock att tidningen tappade sin charm både vad gällde handling och design.
W.I.T.C.H-gänget
Trots allt är det nostalgiskt att bläddra i tidningarna och minnas. Testen i tidningarnas som jag gjorde får mig att återigen tänka på förälskelserna som jag hade under högstadiet. Karaktärerna och deras drag får mig att minnas alla de stunder som jag och min vän Katja hade; samråd om huruvida respektive karaktär gjorde rätt eller fel. Erkännas kan också att vi gestaltade oss en av karaktärerna - och självklart fanns det utförliga förklaringar till varför just jag blev Haylin och min vän Katja var mest lik Irma. I unga år, den tidiga barndomen; då leken fortfarande var naturligt och kärleksbekymren precis hade börjat bryta ut. En fin tid. W.I.T.C.H - en serietidning jag minns.
Sverige vann ESC 2012!
Bild från Metro
Och i natt står Loreen, den vackra unga kvinnan från Västerås, som vinnare av Eurovision Song Contest 2012 i Baku, Azerbaijan. Hennes låt Euforia tog hela Europa med storm och hon fick uppskattning från samtliga länder - hela 42 stycken - bortsett från Italien. Är det inte underbart?! Själv var man lite euforisk när det stod klart att Sverige med Loreen som representant står som vinnare av årets stora musiktävling. Fantastiskt! Helt fantastiskt. Nästa år är det Sverige som står som värdland för Eurovision Song Contest, det kan inte bli annat än spännande. Grattis Loreen!