Om två veckor ska mitt rum hemma hos mamma vara nedpackat i flyttkartonger. I slutet av juni går flyttlasset - mot ett nytt ställe, till en villa som mamma och hennes sambo har köpt. Att packa ner sitt hem, sitt liv, i kartonger är både roligt och nostalgiskt. I mina gömmor finns flertalet nummer av serietidningen W.I.T.C.H. Jag prenumererade på tidningarna om de fem tjejerna och deras vänner i nästan fyra år. I slutet, år 2006, tycker jag dock att tidningen tappade sin charm både vad gällde handling och design.


W.I.T.C.H-gänget

Trots allt är det nostalgiskt att bläddra i tidningarna och minnas. Testen i tidningarnas som jag gjorde får mig att återigen tänka på förälskelserna som jag hade under högstadiet. Karaktärerna och deras drag får mig att minnas alla de stunder som jag och min vän Katja hade; samråd om huruvida respektive karaktär gjorde rätt eller fel. Erkännas kan också att vi gestaltade oss en av karaktärerna - och självklart fanns det utförliga förklaringar till varför just jag blev Haylin och min vän Katja var mest lik Irma. I unga år, den tidiga barndomen; då leken fortfarande var naturligt och kärleksbekymren precis hade börjat bryta ut. En fin tid. W.I.T.C.H - en serietidning jag minns.