... och linnet drog jag över huvudet. Såg min profil i den lilla spegeln på väggen. Jag såg för en gångs skull inte så tjock ut. Visst, jag var inte den smalaste kvinnan i världen, men jag var nöjd. Jag trivdes med min kropp och imorse tyckte jag faktiskt att jag såg vacker ut. Det var längesen, som min kropp kändes så fin.

Idag kan jag erkänna att min kropp är fin. Ja, det är den faktiskt - jag bryr mig inte om vad ni tycker. Jag gillar min figur precis som den är. Jag ska inte skriva att äran helt och hållen är min, att det är jag som insett att alla ser bra ut på sitt sätt. Nej, istället vill jag tacka min pojkvän och mina vänner. Rickard har alltid sagt att min kropp är fin, att jag duger som jag är. Mina närmaste vänner hjälpte mig väldigt mycket, när jag var på väg att sjunka. Jag ville gå ner i vikt, men de fick mig att äta. Tack snälla för det.

Det behövs inte mycket, för att en annan människa ska må bättre och tro på sig själv.
Lika lite elakheter krävs det, för att en människa tar steget och försvinner.
Sluta att säga elaka saker. Jag vet att människan har en ond sida utöver den goda, men du har ändå ett val. Nästa gång du ska låta en groda hoppa ur din mun, tänk då efter. Mår jag bättre av att säga, påpeka detta? Hur kommer personen jag kritiserar att reager och vad blir konsekvenserna av min handling?

Var snälla. <3