Jag hade så rätt, så rätt när jag sa det jag sa.
Jag trodde och det har visat sig att jag hade rätt.
Konstigt va?
Jag som alltid har varit störst, bäst och vackrast.

Det är jag som är störst.
Jag är bäst.
Och det är jag som är vackrast.
Speciell är jag också.
Jag är ju inte som alla andra,
det har jag verkligen fått bevisat för mig den senaste tiden.
Konstigt.
Man kommer till ett kapitel i livet,
då allt man byggt upp inte betyder något mer.
Man måste bevisa ännu en gång,
för ingen minns hur man var.
Och om de minns, så är det det onda de minns.
Alla gör misstag i livet, även jag.
På folks reaktioner verkar det som att allt jag gör,
allt jag gjort i mina dar...

... bara var rena misstag.
Jag har inte lärt mig något av dem.
För jag är speciell, störst, bäst och vackrast.
Det är jag som är boven i dramat.

Tack för mig.