Vad är det som gör söndagens kvällar så speciella? Jag menar, alla söndagar ser ganska lika ut. Man går och grubblar över veckans som kommer. Man ångrar att man inte la sig tidigare, så att man var utvilad inför skolan. På något sätt är det en slapp stämning.

Jag vet något som får mig att trivas...
Jag är underbart glad att jag har så många bra vänner. Johan från min gamla klass till exempel. Vi gick i samma klass under fyran och femman. Vi träffas sällan, men när vi väl hör av varandra, då är det som att vi verkligen känner varandra. Egentligen vet jag nästan ingenting om honom, men det är inte något jag tänker så mycket på.

Stort tack för att du finns. <3