Jag fick ett sms från en gammal vän. Han frågade, om jag vill följa med honom och festa. Haha, han är så söt. I nian var han inte alls sån. Jag skulle gärna vilja träffa honom, för att se hur mycket han har förändrats. Tydligen är imon tredje veckan i rad, som han är ute. Hm...
Borde jag följa med? Vad innebär det för risker? Vad gör man? Hur festar man? Vilket folk umgås han med?
Det är många frågor. Jag festar inte. Aldrig fått möjligheten. I nian var det många som festade, men jag var inte en av dem. Jag umgicks med mina vänner och ingen av dem festade. Det var alltså helt naturligt att vi höll oss utanför. Nu kommer verkligheten ikapp. I skolan pratas det om fester varje dag. Alltid är det något nytt på gång, om de inte talar om helgens händelse. Då känner jag mig utanför. Jag kan inte delta i deras samtal. Jag kan inte vara med. De frågar inte om jag vill vara med, vilket jag heller inte kan räkna med. Men vill jag verkligen festa med dem? Ska man inte festa med folk, som man verkligen litar på? I fall det händer något, är det ju viktigt att man har någon att hålla sig till. För om man är på en fest, hur många bryr sig om någon far illa? Jag vet inte, så jag ska inte uttala mig om saken. Men jag kan tänka mig, hur jag skulle reagera... Jag skulle självklart vilja ingripa, men vågar man verkligen det. Man vill ju inte själv skadas, så... Hur många ingriper vid bråk på en fest?

Jag är kluven... Ska man börja festa, eller ska man hålla sig inom samma ram? När är det dags att ta klivet ut i det stora livet? Man kan inte leva på sin lilla ö i all evighet...