Det sägs att Kärleken inte har några gränser. Jag har nog fått det beskräftat för mig - ännu en gång.
När jag fick kontakt med Rickard första gången, då tänkte jag inte på, att det skulle bli vi två. Jag blev intresserad av Rickard ganska tidigt i vår relation, men det var på avstånd. Den 8 augusti 2008, när han gick av tåget, då hade jag heller ingen aning om, att det skulle bli vi två. Jag hoppades - det måste jag erkänna - men jag visste inte säkert. På söndagen den 10 augusti det året, då jag skulle börja nian, stod vi på stationen och grät båda två. Vi ville inte lämna varandra, men det var vi tvungna att göra. Vid perrongen stod ett tåg och vänta. Vi hade tid i världen. När har man egentligen det? Jag var helt förkrossad. När skulle jag få träffa Rickard igen, den människan, som jag vekrkligen tyckte så mycket om! Tanken på att vi inte skulle kunna ses så ofta, gjorde mig ännu mer ledsen. Jag ville inte att han skulle åka ifrån mig, men jag hade inget val.
Min relation med Rickard är fortfarande bra. Igår hade vi varit ihop i 13 månader. Det är bra kämpat. En relation på avstånd är inte den lättaste att hålla vid liv...
Jag trodde att jag och Rickard hade något av det svåraste, men så är det tydligen inte...
En god vän till mig, har haft sin flickvän på besök. De träffades via en sida på Internet. (Det var så jag fick kontakt med Rickard...) Hon bor i Rumänien! Inte bara det att de bor långt ifrån varandra... Allt kostar så mycket mer. De kan inte ringa till varandra varje dag, utan att det kostar en halv förmögenhet. Om de nu måste träffas, så kan de inte vara hos den andra några timmar senare. Jag... Jag... Jag trodde vi hade det jobbigt, men absolut inte, om man jämför med hur dessa två har det.

Jag hoppas av hela mitt hjärta, att de håller ihop, att de lyckas hålla kontakten och att de fortsätter att älska varandra.
Kom ihåg att...
Kärleken har ingen gränser.
Kärleken övervinner allt.
Kärleken är vacker.
Kärleken gör livet värt att leva.

/Jasmine