Alla växer vi upp
Det faktum att vi alla växer upp är något vi måste acceptera. Den tanken skrämmer mig. Jag fyller snart sjutton. Om ett år förklaras jag myndig. Då är jag vuxen, vilket betyder att jag måste ta hand om mig själv. Vuxen. Det är inte många år kvar för mig som tonåring. Vad har jag gjort under dessa fem åren? Inget festande, drickande eller annat som är typiskt för en tonåring. Jag har istället älskat. Olycklig kärlek, känslor bortom allas fantasier. Och här står jag idag, nästan vuxen. Det är snart slut på allt som snurrar i en ung tjejs hjärna. Mitt hjärta formas allt mer och jag blir mer vuxen för varje dag som går. Jag vill inte.
Vem ska man prata med. Finns det någon som förstår? Jag smsar min pojkvän...
J: Jag vill inte växa upp. Jag vill vara en söt femtonåring, inte vuxen med tråkiga känslor.
R: Va?? o.O Från boken du läser? (Min älskling känner mig väl.)
J: Mm. Den får mig att inse att jag inte längre kommer kunna vara med om allt sånt. Olycklig kärlek, hejdå. Knäppa tankar, no more.
R: Va? Va pratar du om? (Det är inte lätt att förstå sig på mig.)
J: Inget.
R: Vill du vara med om olycklig kärlek? Vill du göra knäppa saker? Ta det lugnt, det finns gott om tid.
J: Det kommer inte bli samma, för jag kommer vara vuxen.
R: Du är väl inte vuxen än?
J: Men snart.
R: Det är lång tid kvar... Mycket kan hända på ett år älskling...
J: Men jag sörjer ändå.
R: Kan jag göra något?
J: Jag vet inte. Tack ändå.
R: ...
Jag vill inte släppa taget om alla de känslor och tankar jag hade som ung. Det är ju dem som har format mig till den jag är idag. Jag vill inte bli vuxen.
jag vet att det knappast hjälper, men det är inte så farligt att bli vuxen. Det är i princip samma... och tänk bara; du upplever lycklig kärlek! Hur många är det som för göra det som tonårning?
Jag var tillsammans med en kille i över sju år, från sexan till efter trean på gymnasiet. Jag missade mycket tonårsgrejer därför. Idag är det lite tråkigt att jag aldrig hade en fest eller en tjejmiddag, för jag umgicks med grabbarna och pojkvännen. Men samtidigt är jag glad. Jag VILL inte vara fjortis, och genom att vara lyckligt kär och umgås med dem jag trivdes med så slapp jag göra allt det som brukar hända.
Jag är GLAD att jag blev vuxen snabbt och smärtfritt.. för dig kanske det inte blir lika lätt, men det är verkligen ingen fara.. det kommer att gå så bra <3
Jag kommer ihåg då jag skulle fylla 20, hur jag tyckte att det lät så väldigt vuxet. Inte längre tonåring. Jag var inte ledsen över det, men det kändes.. vuxet. Lite konstigt liksom. Om drygt tre månader fyller jag 22. Ännu mer vuxet. Men det är inte så farligt. En del av mig är nog till och med glad för att bli äldre, inte för att jag blir äldre i sig och blir vuxen och allt det, men för att det innebär att jag kan få göra det som jag verkligen drömmer om. Saker som jag inte hade kunnat göra då jag var t.ex. 16-17. Jag känner att jag redan har levt det livet nu, nu längtar jag efter att få gå bibelskolan i höst och efter att få jobba heltid som missionär sen. Efter att få se världen. Det jag menar är att det finns så mycket bra som kommer i och med att man blir vuxen, det är inte bara dåligt. Du har säkert också drömmar och saker som du vill göra, som du inte kan göra nu för att du är så ung eller för att du fortfarande går i gymnasiet. Tänk på allt som du har framför dig. Och man blir ju inte en medelålders kvinna bara för att man blir vuxen liksom. Man är fortfarande ung, fast man har fler möjligheter. Man kan göra vad man vill. <3
