Rickard bor i sin egen lägenhet nu. Och jag, jag vet inte riktigt var jag bor. Nu när min älskade bor så nära, ska jag bo hemma eller hos honom då? Jag har ingen aning. Allting är ju så nytt för mig. Vi har varit tillsammans i över tjugo månader, men detta är något nytt för oss. Det är inte alls som att ha ett distansförhållande.
Jag vill så gärna, men något säger emot. Rickard sa så fint igår; "Bara för att jag har flyttat hit nu, betyder inte det att du behöver flytta in hos mig pang på. Vi kan börja lite smått med att vi åker dit, men kommer tillbaka hit senare på kvällen. Vi tar det i små steg." Han är så gullig. Det känns som att han förstår mig, trots att varken han eller jag har varit i denna situation förut.
Jag tycker det han säger låter klokt. Allting behöver inte ändras på en gång. Vi kan låta det ta sin tid. Så är det egentligen med allt. Bara för att man en gång vandrat på en väg, betyder inte det att vägen tillbaka inte finns kvar. Så länge man är ärlig och spelar ett rättvist spel, finns det alltid något som heter vända åter.

Jag och min älskade tar små steg.
Tillsammans går vi hand i hand.