Alla bara går förbi

Jag sitter i skolan. Mår lite bättre än i morse kan jag säga. Men det känns forfarande inte rätt. Det blir hela tiden så tydligt att jag är ensam. Jag hängde på en tjej i klassen, när vi skulle upp till aulan. (Detta efter att ha gått runt kvarteret en extra gång.) Vi satte oss precis vid ingången, längst fram närmast dörren. Jag satt och kollade ner i golvet. Varför kolla upp, om man ändå inte tänker le. För jag är trött på falskhet och tonåringar. Jag vill umgås med folk som ser insidan. Där satt jag och bara satt. Några elev visade att de såg mig, men de flest gick bara förbi. Det värsta var nog att tjejen bredvid mig fick massa kramar. Jag fick en - och den kramen tog jag från Emma. Det blir så tydligt.

Efter den gemensamma samlingen i aulan, var det samling nere i klassrummet. Även då satt jag ensam. Längst in mot väggen, längst in på bordet satt jag. Inte ens stolen bredvid mig blev upptagen. Det var först stolen efter den, som någon satte sig på. Egentligen är det patetiskt att ens ta illa upp av det.

Jag vill inte stå bredvid en grupp tjejer och bara stå. Jag vill vara delaktig, känna att någon ser mig. Jag är trött på falskhet. Jag är trött på att hela tiden behöva anstränga mig. Hela tiden är det jag som måste kämpa. Alla bara går förbi.

Åh, din stackare., Ensamhet är nog en av de värsta känslorna man kan känna. Just när man måste anstränga sig för att någon ska se en, höra en eller vara med en., Det är jobbigt.,

Din stackare. Hemskt att känna sig ensam!

Fy fan.. det är en sak att känna sig ensam, men att faktiskt VARA ensam... du vet ju att du är stark, jag vet att du är stark. Men varför ska man måsta vara det för att ta sig igenom skolan..? Det är orättvist.



Jag tänker på dig vännen, hoppas att det känns bättre. Lärarna och killarna, är det bättre med dem?

Jag la till dig på bloglovin ;)



sv: vad kul att han är från tyresö :D



vad tråkigt det där är, jag kan känna igen mig till viss del. Var stark, för du är det, och du är mycket bättre än de (de är ytliga, du har ett djup inom dig med styrka, goda tankar och en underbar dröm att bli författare. Att skriva är bästa boten mot ensamhet, det gav mig mitt självförtroende)

åh, jag ä så rädd att min första skoldag kommer se ut så som du beskrev i det här inlägget.. :c



-det gick jätte bra hos tandläkaren! <3

Ta inte det kan vara svårt...

Bara pröva igen imorgon.

Men le, le även om du inte menar det för ibland är det allt som behövs för att folk ska närma sig även om man inte menar det.



Hoppas det går bra! Kram

Hej!

Jag har läst en del på din blogg och mycket gör mej ledsen. Jag vet hur viktigt det var med vänner som lyssnade, helst i tonåren när det är så många frågor som man söker svar på. Jag hoppas att du snart finner en riktig vän i din klass eller någon paralell. Sluta inte försöka!! Ett leende, eller lite "kallprat" kan leda till något viktigare även om det för stunden känns ytligt.



All lycka till dej!!!!



Kram