Alltid välkommen hem till Rickard
På måndagar slutar jag tidigt. Och det är ju bra, kan tyckas. Dock medför det ingen lycka för min del. Jag missar precis spårvagnen, vilket betyder att jag har en och en halv timma att fördriva. Att vänta är inte kul. Det är inte bara tristessen som gör att jag undviker väntan. En annan anledning är att jag helt enkelt inte mår bra av det. Jag är nära att få ett sammanbrott känns det som. Att bara sitta och vänta gör att jag känner mig värdelös, misslyckad och dåliga tankar dyker upp i huvudet på mig. Och det är jobbigt.
Jag tror Rickard är medveten om det. Kanske vet han det så väl att jag knappt har insett det. Hur som helst så visar han i alla fall på att han älskar mig. Han har sagt till mig att jag alltid är välkommen hem till honom. Även om det blir som idag; jag är här, men kommer åka innan han är hemma. Vi kommer alltså inte ens ses, men han erbjuder ändå sitt hem för mig. Det är verkligen omtänksamt. Många kan nog tycka att det är en självklarhet, men för mig är inte det något vanligt. Jag är van att bo långt från skolan, jag är van att vänta. Att då bara kunna ta spårvagnen raka vägen hem, det är underbart! Rickard är underbar.
Jag är alltid välkommen hem till Rickard. Min Rickard.
Han gör livet så mycket enklare. Inte bara inombords, utan också det rent praktiska.
Rickard där fin. Han är bäst, min Rickard.
Jag och Rickard (100726)
Tusen tack ! :D Naaw va gulliga ni är tillsamman , hur länge har ni varit ihop ?
Kram//Naima www.naaimas.blogg.se
sv : inte jag heller. dom är äckliga!
haha,jag väntar på att få se 'blogglaget'! :)
Skönt att ha någonstans att gå när man måste vänta, någonstans som känns mer hemma :)
sv; har varit hemma och inte haft något bättre för mig i ärlighetens namn, men när jag börjar plugga får jag nog inte lika mycket tid över.
Så är det nog, du har nog rätt...
Känner igen mig i det där med att missa spårvagnen, jag bodde också långt ifrån min skola och fasen vad irriterande det var att missa spårvagnen för då missade jag även bussen som gick hem. Tankarna vandrar lätt i väg åt fel håll. Ett tips är verkligen musik. Alltid musik. Man får så mycket lyckokänslor, endorfiner av musik så det finns inte. Underbart, tycker jag. Och då blir väntan inte så lång. Ibland orkade jag dock inte vänta ändå är ganska rastlös, så då gick jag nästan de två milen hem. :) Känns så fruktansvärt ineffektivt att sitta och vänta, går man så får man ju motion i alla fall.
Var glad att du har kärleken för det är så många som är helt ensamma utan någon att dela något med. Ni var JÄTTEFINA tillsammans ♥ Stooor kram// Mia - MySketches
Hej skitfin blogg, vilka bloggar brukar du följa? har du några bra bloggtips?
kram
