Igår var jag och Rickard och kollade på en lägenhet; en etta på tjugosex kvadrat (tror jag det var). Ganska liten yta att bo på, men helt okej som ens första lägenhet. Jag gillade den. Dock var kokvrån (Det finns inget kök.) ganska sunkig och ska helst renoveras så snart som möjligt. Tapeterna i vardagsrummet (de enda rum som finns) var lite förstörda, men det går nog att fixa. Kanske kan man lyckas renovera den, innan Rickard flyttar in? Det ska han försöka ta tag i.
Jag försöker stötta Rickard i dessa tider, då allt händer samtidigt. Jobbet är ostadigt och nu är Rickard med lägenhet. Jag vet att han är stark min älskade. Nu är det min uppgift att vara stöttpelare. Pappa är målare och kan en del om att renovera lägenheter, därför fick Rickard prata med honom nu ikväll. Jag tror att samtalet fick Rickard att känna sig bättre till mods. Det är många frågor, som man inte egentligen vet hur man ska hantera. Jag tror att det kommer bra, om min älskade bara får tummen ur och tar tag i det hela. "-Du kommer inte dö", försöker jag intala Rickard. Han verkar lite lugnare efter de orden. Åh, min älskade. Det går framåt.
Om ni bara visste hur stolt jag är över min pojkvän. Han och jag. Jag och han. Det har varit en nyttig erfarenhet att bo tillsammans på halvtid. Man ser nya sidor hos varandra och förhållandet ligger på svaj. Men vi klarar alltid allt - för vi gör det tillsammans. Jag kommer sakna att ha honom så nära. Framtiden kommer nu inte bara bestå av två hushåll, utan tre. Jag ska försöka vara hos Rickard så ofta jag kan, utan att försaka min familj.

Det är ännu inte helt bestämt, om Rickard ska ha lägenheten eller inte, men det verkar så. Vi får se hur det blir. Någon dag kommer allt närmare.
Jag älskar Rickard.