Jag har, som så många andra unga tjejer, varit missnöjd med min kropp. Kanske har jag inte varit lika extrem som många andra. Det som har varit "fel" med min kropp, har varit att jag var mullig. Det har jag fått höra ända sedan jag var liten. Allt för många som står mig nära har sagt det. Inte alla, men många. Det har satt sina spår och jag blir påmind om det nästan varje dag. Jag blir påmind om att min vikt, mina former, mina små bröst... Jag kommer inte undan det faktum, att folk i min omgivning inte kan acceptera mig för den jag är. Då vill jag istället berömma mig själv. Jag har helt enkelt funnit mig i att "det är så här jag ser ut, just accept that". Det går inte att förändra hur man ser ut i stora drag. Man kan pyssla med håret, måla naglarna och sminka sig. Men ett utseende är något man måste acceptera och kunna leva med. Skönhetsidealen som finns i dagens samhälle är sjuka. De är sjuka! Att folk inte ser det. Jag blir rädd. Vissa kvinnor ser inte ens mänskliga ut, de ser ut som robotar - förprogrammerade och skapade efter någon konstig personens visioner om hur man ska vara skapt.

Nej, sånt tycker jag inte om. Jag har växt ifrån det stadiet (hoppas jag). Jag accepterar min kropp. Visst kommer jag en dag att falla tillbaka, eftersom spåren sitter så djupt. Men jag vägrar låta folk trycka ner mig. Klaga inte på mig, när du själv har så många brister. Det viktigaste är ju att jag är nöjd med min kropp. Sen vad du tycker, det behöver du inte yttra dig om. Tycker du att jag är fin, får du mer än gärna säga det. Men att vara elak, det är bara onödigt.

Acceptera din kropp, du är fin som du är.
Egentligen ska man inte behöva ha en partner, för att kunna inse det...

Prosit!