Om två år
Jag mår inte så bra av att tänka dem tankarna. Skulle jag ta studenten i år, skulle det definitivt vara som jag beskrivit här ovan. Man kan bara hoppas att jag kommer bättre in på skolan nästa år. I tvåan kommer det börja nya elever i min klass. Jag hoppas att jag lär känna någon av dem. Sista hoppet har inte lämnat mig. Jag hoppas fortfarande på att komma in i någon grupp på skolan. Om jag inte gör det, blir det en student där allting kommer svida. Jag kommer ångra att jag inte bytte, då jag gick i ettan. Kanske borde jag stoppa det ödet nu när jag har chansen? Om min student blir en dag av plågande känslor, kan jag ana att Herr Depression knackar på min dörr.
Tack : )) fin blogg
sv: nä, man blir ju besviken när sånt händer! det finns väl ingen som vill ha smutsiga saker! men jag hoppas att hon har lärt sig nåt nu!
Hej söta du! Känns lite i hjärtat, när jag läser din blogg. Det går liksom rakt in, och jag känner såväl igen detta från, den tid då min yngsta dotter gick i 9:an. Det var en tid av utanförskap och lögner. Idag går hon första året på gymnasiet och det fungerar inte alls så längre. Trots detta skall hon nu hoppa av gymnasiet och få en praktikplats istället, för hur som helst så är ju inte alla gjorda för att plugga. Det kommer gå bra för dig Jasmine :) Kram från mig till dig
sv: ja, man kan ju blir det!
nä, tar åt mej och mår dåligt för en sån sak har jag aldrig gjort
Även om du inte hittar någon du kommer nära i din klass, kommer inte studenten vara något ganska positivt? Jag har ju inte alls varit så nöjd med min klass, vilket lett till att jag längtat ännu mer efter studenten, då man kan få gå vidare och träffa nya människor. Dock måste jag säga att jag kommer klassen närmare nu i slutet trots att vi inte umgås på fritiden.
Nu glömde jag svara :) Jag kommer vara borta måndag-fredag, lite lagom länge ^^
a för de första så gillar jag rosa, sen gillar jag innehållet, en rätt vanlig men intressant blogg : ))
Jag blir så arg när jag läser om utanförskap!
Jag skulle vilja komma och ge dom en dyrbar läxa!
Kram Malin!
sv: ja visst var de=)
Jag kan förstå att de känns lite jobbigt , men de kommer förhoppnigs vis att lösa sig som du säger när du börjar i tvåan ..
Svar : Jag fick barn när jag gick i gymnasiet så jag hoppade av :) ..
Naturligtvis är det jätte tråkigt om man är ensam, men jag skulle inte kalla det ett misslyckande, den verkliga poängen med gymnasiet är väl inte att man ska försöka bli populär och skaffa vänner, om man gör det är det ju härligt, men många har vänner utanför skolan istället och själva poängen är ju att förbereda dig för vuxenlivet, studera, jobba eller vad man nu vill. Är man det, har man lyckats, oavsett vänner eller ej. Men som sagt... fortfarande tråkigt om man inte hittar vänner i klassen och jag hoppas att det ordnar sig :)
Tack så mkt! :D
Ha en fin dag!
Herr Depression sparkar man ut med huvudet först och hoppas han bryter nacken i stentrappan!
Om jag kunde skulle jag sparka ut honom åt dig!
Stor atm kram
Känns att läsa ditt inlägg. Tufft att du vågar vara så ärlig. Känner igen mig i dig, men det var tidigare år än gymnasiet för i gymnasiet hade jag en speciell skolgång. Vill du skriva alltså "prata" om hur du känner och så, så ställer jag upp.
Jag firade min student med klassen, men mest för att det är tradition. På kvällen var jag med en tjej från en annan klass. Jag gillade inte min klass. Jag var mobbad av en tjej, och tyvärr gillades hon av de som jag gillade, så om jag ville vara med de jag gillade så fick jag mobbaren på köpet. Därför ville jag mest vara själv. Så jag firade inte med dem, det var inte så lyckligt. Hoppas att det går bättre för dig!
Jag har tyvärr inte det, jag har halebop. Men när som helst då du vill eller behöver så kan du sms:a eller ringa <3
Hoppas verkligen att du kommer att vara lika glad när det är din tur att ta studenten!
blir de så så kommer jag till dig och bjuder dig på champagnefrukost!!
