Tankar betäcks av saknaden

Jag tänker en hel del. På mycket, men inte på allt. Det som i de flesta stunderna passerar mitt sinne är reflektioner kring en själ långt borta. Att R bor i huvudstaden och jag på Västkusten är ett faktum att acceptera - och ta sig igenom. Men det är inte lätt, jag saknar honom mycket. Vi glider isär och jag tror min saknad beror på rädslan inför att kanske inte hitta tillbaka. Om en vecka åker jag upp till honom och är där för en kort tid. Knappt två dygn har vi tillsammans, mer än så finns det inte tid för. Inte nu. Vi ska istället ha vår längre tid tillsammans, när jag tillbringar min sista vecka på sommarlovet i hans hem. Men tills dess kan vi bara vänta. Och drömma. Det är en obekväm känsla som infinner sig, när jag blickar bakåt. Och att spå framåt är inte heller harmoniskt i alla stunder. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag vill mest bara stå, här och nu. Samtidigt har nuet alltid fått mig att vilja fly. Jag vill kunna gömma mig bakom något glömt eller något som jag har drömt. Tankarna betäcks av saknad. Och jag känner mig instängd, men vet att jag ändå kan flyga.

åh, hoppas det blir bättre du :(<3

du skriver väldigt bra, fast det har du säkert redan fattat efetrsom jag säger det hela tiden D:



tycker det är väligt synd att du inte skriver ofta :'''(

Sv: Aa, svårt att inte bli sugen :D

Kram

Det låter inte så bra gumman♥ du kan inte överväga att flytta efter honom redan nu då? Jag vet att det inte är vad du vill, men om man vill rädda kärleken så kanske det blir ett måste, eller tycker du att han svikit dej för att han inte kunde vänta ett år till tills du gått ur skolan?



Kramar

Knepigt dedär med distansförhållanden, men jag tror på er! :) Även om det kan vara jobbigt med väntan osv... SV: Visst är det! :) Jag älskar att åka runt på en massa ställen! Ta hand om dig! :) Kramar

Sv: Låter mysigt. Hade du det bra i Frankrike?



Jag har besökt Frankrike en gång och det var år 2003.



Kram

sv: Tusen tack vad roligt att du tycker det! :) <3