Avståndet som hindrar oss från att dela ett liv.
Hur du pussar min näsa, när den har frusit till is.
Dagarna då du kan hålla om mig och förmedla din värme.
Stunderna då vi får världen runt omkring oss att snurra.
Skratten i köket, när vi flamsar runt likt femåringar.
Middagen som vi lagar tillsammans, ofta något enkelt.
Och de små meddelandena som skickas fram och tillbaka.
Avståndet som hindrar oss från att dela ett liv.
Skrivet på tåget hem igår, 28 november.
Tack du
Har ej barn själv, men ser mkt runt mig när man är ute och hör framförallt, man blir mörkrädd
så fint skrivet!
fint och sorgligt.. på samma gång.
jaaa nu är den uppe. hihi! Har du varit inne o kollat? Tavlor och servettringar och några ikoner har jag fått upp nu med. :P
Fin text :)
Tack ska du ha!!
Kram
Du skirver bra :)
försåtr att de e jobbigt att lämna :/ men ni ses snart igen?:)
Hoppas dagen blev bättre iaf? o att du lyckades göra massa fina kort :D
kraam
Fin text, men sorgligt. Men ni ses snart igen. Inte lång tid kvar till jul nu.
Kramar
sv: Tusen tusen tack fina du!
Kramar från Uppsala :)
sv: Tusen tack :D
jag älskar också jul, mysigt med julpyssel o bak :D
kramis♥
du skriver så det griper tag i en, verkligen!
sv: Tack, jag älskar honom så. Ett tips min vän, imorgon kommer tidningen Året Runt ut i butik med ett reportage om mig och min sjukdom :)
Det är bra att ni lyckas hålla eran kärlek. Vissa funkar det inte med. Er kärlek är stark och jag önskar dig all lycka! <3
