En kväll som denna
Jag ser ut genom fönstret. Där finns ett mörker. Men jag vet att det inte kan nå mig. Innanför husets fyra väggar är jag trygg. Men ibland tvivlar jag. Om kvällarna, då kommer känslan så tydligt. Tryggheten försvinner längre bort, sugs in i det där mörka. Det svarta. Jag känner rädslan komma smygandes. Jag ser mig hastigt om. Ingen där. Och heller ingen bredvid som kan hålla min hand. Ensam. Och med ett mörker som skrämmer. Jag drar gärna täcket långt upp över hakan. Samtidigt vet jag att där måste finnas möjlighet att fly. Jag behöver kunna ge mig av, om det är vad som krävs. Ge mig av från mörkret, bort, mot tryggare rum. Men jag har aldrig sprungit från mörkret, jag har legat kvar. Det gör jag varje kväll. Och även en kväll som denna. Jag ligger kvar och kommer sakta men säkert att drabbas av panik. Känslan kommer redan då jag inser att det är dags att sova. Kanske nu. Nej, jag väntar en stund. Men tillslut måste jag ge upp kampen mot mig själv. Jag måste få sova. Och då tvingas jag också möta mörkret. Det svarta utanför fönstret som bara väntar på att få komma in. Det väntar på att jag ska lägga mig i sängen. Strax därpå sugs jag in i ett hål och runt omkring mig kommer det snart att stå någon. Jag vet inte hur denne ser ut. Men jag vet att jag är rädd. Jag är rädd för mörkret.
Svar: Jag tror saknad ofta kan leda till bra saker men just när den upplevs är den tung, jobbig och.. ja jobbig haha. Jag hatar saknad!
sv: ja, passion är bäst! men den såldes ju bara 2009:(
fin text!
det blir mörkt så tidigt nu!
Jag är rädd för mörkret. Jag är miljönörd, men jag sover med en lampa tänd. Lågenergi dock... men utan den lampan så ligger jag och vrider mig till träningsvärk. Jag kan relatera.
låter som jag!!
Sv: Byggnaden heter Stora Torp och ligger i Delsjöområdet här i Göteborg.
Kram
Du skriver så fina texter, var längesedan jag läste någon av dem! Du borde verkligen släppa en bok :)
Hihi ja det är gulligt, man behöver verkligen någon där när man är som ensammast. Då är en nalle perfekt för de lyssnar alltid :)
Härligt att helgen var bra! kramar
sv: Tack fina du! :)
Kramar
Du beskriver det så bra, och jag känner igen mig! Kram
Har tusen tankar och funderingar i huvudet just nu så torsdagen blir nog tyvärr inte så mycket bättre. Sov knappt något på jobbet heller, en natt med massa larm :/
Men nu ska jag sluta klaga (:
Härligt att du fått honom att inse det. För att inte tappa bort varandra i ett distansförhållande krävs verkligen att man kämpar tillsammans och har mycket kontakt. Det var nog därför det dog mellan mig o Rasmus för tillslut kunde de gå dagar innan vi hördes.
Du skriver alltid så himla bra. Jag kan verkligen leva mig in i din känsla när jag läser trots att jag själv inte är rädd för mörkret som osmluter mig.
Kram
Usch, jag var ute och gick igår kväll och shitt vad fort det blir mörkt alltså.
Du skriver riktigt bra :)
åh, bra skrivet!
Gumman, inte ska du vara rädd! Du är aldrig helt ensam, kom ihåg det. Jag finns alltid här ifall det skulle vara något. Även om jag inte är så aktiv på bloggen alla gånger, så har jag min mejladress och den kollar jag minst en gång om dagen, ofta flera. <3
Däremot skriver du otroligt vackert, poetiskt, emotionellt. Jasmine, du får Nobelpriset i Litteratur enligt mig, istället för Tranströmer. Du är minst lika poetisk och dessutom vackrare. ;)
Sv: Jo, det är klart att författaren till "Maggie Goes on a Diet", antagligen hade något syfte med boken; antagligen inte bara att provocera. Som jag tror att jag tog upp i inlägget, så är ju författaren amerikan och där är ju barnfetma något som är aktuellt och borde/tåls att ta upp! Men, fortfarande, det var vissa saker - som visserligen blev tagna ur kontexten, eftersom jag inte har läst boken själv - men det lät bara så fel. Som att Maggie blev populär och allt det i samband med att hon gick ned i vikt. Även om jag förstår det ökade självförtroendet man kan få, som då i sig leder till ökad populäritet...så kändes det mest klumpigt i mina ögon och rätt så onödigt ändå. Om man vill ta upp barnfetma tycker jag inte att man bör en barnbilderbok, utan mer gör en historia som visar på de faktiska problemen man kan få och på det sättet försöka "skrämma" ungdomar och kanske barn till att äta bättre. Men först och främst känner jag att det är föräldrarnas roll också som spelar in, så man kan väl börja att rikta sig till dem om nu barnfetma var fokuset.
Det kändes nog rätt så bra med tentan faktiskt, men jag vågar inte känna så mycket, jag är rädd att det ändå kan ha gått dåligt och det vill jag verkligen inte; för jag vet inte hur jag skulle ha kunnat pluggat mer än vad jag gjorde...
Hur är det med dig? Låt inte mörkret svälja dig, tänd ett ljus och lyssna på harmoniska låtar, glada låtar, eller prata med din R <3.
Puss och Kram,
Rinki
Guuud va bra du skriver! :D Önskar at jag kunde skriva med en sån inlevelse! Usch ja, det blir ju mörkt så tidigt nu... SV: ahh det är härligt at pyssla om sig lite extra ibland! :) Kram
