Längtan som upphör och kommer igen
Vi klarar det bra och vi gör det tillsammans. Jag saknar och han tröstar. Han längtar och jag lugnar honom med fina ord. Det är en längtan som upphör och kommer igen. Vi tar oss igenom dagar och veckor, bara för att få ses en helg och sen vara tillbaka i nästa period av saknad. Det går att hantera, men livet tycks vara mindre värt. När jag längtar, finns där inte mycket annat än en betungande känsla. De stunder då han visar så sitt missnöje, får jag stor lust att ta första tåget som lämnar stationen i min stad.
En dag kommer det att bli lättare. Vi kommer allt närmare det beslutet och jag tror att vi båda ser på saken med kärlekens syn. Jag försöker tänka realistiskt, men det är svårt. Inte det lättaste, när man befinner sig i en situation som många gånger känns som ett ständigt slut.
Du skriver verkligen jättebra, man fastnar i texten! Hoppas det löser sig!
SV: Ja men det är ju mysigt med sånt också! Jadå :D
planer för imorgon?
Sv: Tack så mycket! glad jag blir :)
Fin blogg hur mår du?
Aww avstånd e inge kul men har hört att de är nyttigt att sakna men vet inte om jag håller med..
SV: Åh vad glad jag blir :) De flesta ligger dessutom runt 200 så inte svindyra ;)
hoppas du har haft en underbar start på veckan!
Distansförhållande suger. Ändå är den andra personen värd varenda tår och varenda ensam stund. Alternativet är ju att sluta gråta och sluta längta och då har ni antingen flyttat ihop eller gått skilda vägar och jag tror inte det sista alternativet ens är att tänka på. Det finns ett slut på det hela jag lovar.
En positiv sak med distansförhållanden är att man jobbar upp en riktigt bra kommunikation som förhoppningsvis håller i sig även efter att ni flyttat ihop. Och kommunikation är något av det viktigaste i ett förhållande.
Kram på dig
Vad du beskriver distansen bra. Är precis så det är. Kommer bli underbart den dagen man kan bo med varandra istället för så långt ifrån.
Jag brukade köpa lite grejer då o då när jag fortfarande bodde hemma för att ha till blivande lägenhet. Perfekt.
Kramar