Till en person med en flodhäst i sitt vardagsrum
En nära vän till mig från förr har en flodhäst i sitt hem. Jag har vetat om det länge, men först på senare tid förstått vad det kan ha resulterat i. Det är kanske inte så konstigt att han är som han är, eller kanske egentligen inte definierar sig som någonting alls (vad vet jag). Hur som helst skickade jag honom ett exemplar av boken som kanske kan ge svar, som gav mig nya perspektiv.
Det finns en risk att han blir arg, reaktionen har jag att vänta.
Att jag valde att skicka boken till min vän är mitt sätt att försöka hjälpa. Det kan vara svårt att prata om ämnet och jag har inte mod nog att fråga så mycket. Först när man förstår kan man läka. Min förhoppning är att boken kan ge honom några svar, om inte annat bidra med ett nytt perspektiv. Det kan nämligen vara svårt att utvecklas som individ när man lever med en flodhäst i vardagsrummet, när man bor med en person som är beroende av alkohol. Ett problem som inte uppmärksammas blir lätt till en icke existerande tillvaro. Man måste våga prata om flodhästen. Vi måste våga prata om medberoende och om alkoholistfamiljen.
Det handlar om att våga. Att våga se. Att våga fråga. Att våga leva.
Vilken oerhört modigt och fint intiativ av dig att skicka den boken till din vän. Hoppas vännen tar det på rätt sätt. Håller verkligen med dig om att detta är ett ämne som det borde pratas mer om och människor som lever i medberoende borde kunna få mer hjälp och stöttning.
sv: Tack, kul att du gillade skorna :)
Håller med, fint intiativ!!
Usch vad hemskt!
Det är nog en bok som alla borde läsa. Oavsett. jag har själv erfarenhet av det och när jag prated med psykolog om det så pratade vi mycket om hur barn tar på sig skulden för det den vuxne gör och det är egentligen det mest fruktansvärda. Inga barn ska behöva må dåligt pga detta bara för att de inte förstår situationen. Bra att du tar upp detta. Kram
Låter som en väldigt lärorik bok! Tror att alla måste bli bättre på att prata om det här.
Bra initiativ utav dig :)
Sånt fint initiativ av dig! Modigt också. Låter som det är en bok som alla någon gång behöver läsa. Jag hoppas att boken hjälper.
Jag blev inte arg jazz, för 6 - 7 år sedan låg jag på gränsen till att bli en alkis,men av andra anledningar än det som boken handlar om. Jag var en otroligt olycklig och deprimerad människa. Jag drack för att dämpa ångest, för att slippa känna och för att fly. Men alla år som jag spenderade bakom murar visade mig rätt och det krävdes en katastrof för att jag skulle vakna. Det jag vet idag och den jag är idag kan ingen bok lära ut, ingen människa eller något kriminalvårdsprogram lära en eller visa en. Men tack ändå och tack för att du fanns där för mig. Jag måste också säga förlåt, förlåt för att jag klippte kontakten mellan oss. Jag klarade bara inte av att hantera det. Men jag tror att du förstår. Du kan ju kommentera detta om du vill, men skriv inget brev är du snäll. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, ta hand om dig nu jazz och lycka till i livet. // J
