Att lämna barndomsstaden för ett liv som vuxen
1 - dec 2019
Så mycket perspektiv. Bara resan till centralstationen var påfrestande. Att nu sitta här, bland andra resenärer som liksom jag är på resande fot, känns nästan tryggare. Ontet i magen börjar avta. Ensamhetskänslan svalnar. Jag upplever mig själv svag som känner så, samtidigt som jag förespråkar acceptans.
På tåget vilket känns betryggande. Det ska bli skönt att komma hem. Göteborg känns inte längre som mitt hemma, även om jag tycker väldigt mycket om staden... Men R och mitt vuxna liv finns inte här. Jag kan uppleva att jag har svikit min familj då jag har flyttat. Samtidigt är det ju mitt liv och mina val.
Det är så blandat... Jag trivs så bra med mitt liv och känner mig lycklig. Samtidigt finns det viktiga värden i mitt liv, som familj, som större delen av livet befinner sig på distans. Min ursprungsfamilj har på flera sätt ersatts av R och vårt liv tillsammans. Kanske är det okej. [...]
När morgonen kommer och ljuset välkomnar dagen sitter jag på ett snabbtåg genom ett frost- och lätt snötäckt landskap. Mellan två världar, på resa mellan två hem. [...]
Bild från arkivet, 2018-07-27.
En känsla som har vuxit fram med tiden utifrån alla de gånger som jag har varit på besök i Göteborg. På besök i staden som en gång var mitt hem, men som jag för över sju år sedan lämnade för kärlekens skull. Från Göteborg till Stockholm för att leva mitt liv tillsammans med R. Det valet kommer jag aldrig att ångra. Samtidigt finns tankarna på att jag faktiskt gjorde valet att lämna min familj, för kärlekens skull. Att jag lämnade tryggheten i barndomsstaden för att leva livet som vuxen. För kärlekens skull. Jag vet att relationer är så mycket mer komplexa än så. Ingen av oss kan veta hur relationerna inom min ursprungsfamilj hade sett ut idag om jag hade bott kvar i Göteborg. Ingen kan veta hur livet i stort hade sett ut om jag inte hade flyttat, för kärlekens skull. Men det var valet jag gjorde. Och jag vill tro att allt blir vad man gör det till, så även relationer - oavsett geografiskt avstånd. Och som orden ovan beskriver; jag känner mig inte längre hemma i barndomsstaden jag en gång lämnade. Just nu har jag en annan plats jag kallar hemma.
Tidsinställt inlägg, skrivet idag kl. 10:52.
Kul att läsa det man kände och tyckte förut! Och härligt att du inte ångrar flytten :)
Jättefint skrivet! Jag lämnade min barndomshem för ca 1,5 år sedan för att jag ville utbilda mig. Jag hade möjligheten att få studera i Stockholm men jag ville uppleva att bo i en annan stad, stå på mina egna ben och skapa ett gemensamt liv med min sambo här i Örebro. Jag ångrar inte att jag har flyttat, men tycker inte om att jag behövde flytta från min familj, känns som om man missar så mycket även fast jag bara bor ca 2 timmar bort. Efter min utbildning verkar det även som om jag och min sambo planerar att flytta ännu längre bort - där det knappt går att köra bil längre till Stockholm utan man måste ta flyg eller tåg. Det är inte heller något jag egentligen ser fram emot då jag väldigt gärna vill ha min ursprungsfamilj i närheten av mig när jag får mina barn, men det är samtidigt spännande med nytt äventyr tillsammans med mannen jag älskar. Det är blandade känslor här med <3
Svar; tack så mycket <3
Vad fint du skriver och beskriver omgivningen på. Önskar dig en fortsatt trevlig vecka. Kram.
Jag tycker ändå att det är fint. Det är en del av livet, att kanske säga hejdå till vissa platser men att omfamna andra till sina favoriter, sitt hem och även vardag med andra relationer. Jag har aldrig längtat bort från Gotland och har ju stannat här för att jag älskar det livet och hittat min kärlek, just här. Kram
Superfint skrivet. Men man måste våga lämna saker och ting bakom sig också för att påbörja nya kapitel <3
Så fint skrevet 💛
Fin text om dina känslor. Så glad för din skull att du trivs så bra här och att ni har det så fint tillsammans ❤️ Kram till dig vännen
Så otroligt fint inlägg vännen! Älskar att få läsa det mer personliga ska du veta, starkt! KRAM <3
"Mitt hem är där mitt hjärta finns" - ett citat som stämmer så bra tycker jag. Jag har tidigare varit beredd att flytta för kärlekens skull, men nu höll inte det förhållandet utan jag fann kärleken i min egen hemstad. Jag tycker att du gjorde helt rätt som följde ditt hjärta! Jag har min dotter i Stockholm och jag stöttade henne till 100 % när hon lämnade Norrköping för kärleken. Hon vet att vi finns här för henne oavsett vart hon väljer att bo. Kram fina du 💖
Vilket fint inlägg :) Ibland blir sådana förändringar otroligt bra och man tittar tillbaka på det som ett av dom bästa besluten man tagit. Jag lämnade hemstaden och till och med landet och flyttade till London när jag var yngre, nu är jag visserligen tillbaka i Sverige igen men jag ångrar verkligen inte den flytten för herregud vad jag lärde mig massa saker under tiden i London :)
Så fint du berättar om kluvenheten och att våga... Men kärlek är så stark att man klarar allt med kärleken vid sin sida.. Kram
