Att berätta för "alla"
6 - jan
Tanken på att "alla" skall få veta att vi längtar efter en familj - och kanske kommer att vänta en liten snart - kan äckla mig. Som att dela med sig av något näst intill privat, på många sätt. Vi kanske inte "måste" berätta för "alla". Kan det få vara vår hemlighet, vår längtan för en period (av oss vald).
Att berätta om en pågående graviditet och längtan efter ett barn känns inte helt självklart. Inledningsvis kändes det på vissa sätt jobbigt att det nya kapitlet i vårt liv skulle bli så synligt och uppenbart för "alla", oavsett vårt val att berätta eller inte. Det kan ha att göra med de stora förväntningar som ett sådant tillkännagivande skapar, med de många kommentarer som oundvikligen kan uttryckas till blivande föräldrar och till den oro som en graviditet kan innebära. I början kändes det inte alls bekvämt, därav valde vi bland annat att vänta med att skriva om det här i bloggen.
Efter vecka tolv valde vi att berätta det för våra föräldrar, min syster hade fått veta veckan innan. Därefter har allt fler fått kännedom om att vi snart skall bli föräldrar. När det nu börjar synas känns det mer bekvämt att berätta för fler, för "alla". Dessutom har risken för missfall minskat och vi har i samband med ultraljud fått veta att allt ser "normalt" ut.
I och med rådande omständigheter i samhället träffar jag i mitt dagliga arbete sällan mina klienter. Det gör att jag inte får uppmärksamhet från personer som jag ofta väljer att undanhålla mitt privatliv från. Och en graviditet är ju något väldigt privat, det vittnar om privatlivet på ett sätt som inte alltid är önskvärt. Jag vill tro att dessa omständigheter gör att jag än så länge enbart gläds åt min förändrade kropp, eftersom att jag dagligen inte behöver dölja att vi väntar en liten.
Sammanfattningsvis kan skrivas att vi är så oerhört glada för det kommande barnet och att det, än så länge, känns som att vi får ha denna förändring för oss själva. Våra närmaste uttrycker så klart glädje och nyfikenhet, men utöver det är människor runt omkring oss inte påträngande. Det är uppskattat att vi själva kan välja vilka vi vill dela denna tid i livet med - och att det är okej att inte berätta för "alla".
Tidsinställt inlägg, skrivet den 2020-05-03.
Åh förstår verkligen dina tankar ♥️ Kram
Men grattis fina du! <3
Skönt att du upplever det positivt att ha berättat för "alla". Ja jag fotograferar er gärna! 😍 Stor kram
Va? Är du gravid? Men grattis!!! Det är ju så underbart!!! Kram
Skönt att ni upplever att det känns bra att ha berättat för de ni velat berätta det för och så fint att du delar med dig av dina tankar tycker jag. Jag gläds med er! <3 Kram
Det är verkligen fantastiskt att ha ett litet liv inom sig som växer! Jag kommer så väl ihåg lyckan när jag väntade mitt första barn. Första gången jag kände att bebisen rörde på sig, en liten fot som stack ut på sidan av magen och hur bebisen blev lugn när jag pratade med den inne i magen. Njut av din graviditet och dela bara med dig av det som känns rätt för er. Stor kram och grattis igen 💖
den största gåvan man kan få är bebis och att bära dem
allt va så speciellt m första barnen lusläste ett barn blir till flera ggr vecka
Alltså vilken känsla att ha ett litet liv inom sig, obeskrivlig kan jag tänka mig! Och just den väntan de första veckorna med hur det kan bli när man vet om att man är gravid liksom, innan det känns mer "säkert" att berätta för alla! Men det här är så spännande och jag önskar dig all lycka <3 KRAM
Vilken fin nyhet 🙏
Jag förstår precis att man inte vill berätta till alla förrän man känner sig säker. Det är så fantastiskt att bära på ett liv i 9 månader och därefter börjar det verkliga familjelivet. Lycka till och ta hand om dig 🙏
Kram
Åh stort grattis till er, vad roligt <3