Några rader om tiden efter förlossningen

I diverse broschyrer och böcker finns att läsa om "dagarna efter förlossningen" och de känslor som då kan uppstå. Själv hade jag svårt att relatera till beskrivningen av de där "dagarna efter förlossningen", kanske för att jag och lillprinsen befann oss på olika vårdavdelningar. Jag minns att jag ganska precis fyrtioåtta timmar efter att lillprinsen föddes kände ett starkt behov av att få vara nära honom, trots att vi nyligen hade varit hos honom. Tårarna rann och det var först när han låg mot mitt bröst som jag kände mig lugn.

Det där "dagarna efter förlossningen" med alla tillhörande känslor upplevde jag snarare då vi lämnat vården och kommit hem samt den efterföljande veckan. Det var en omställning att ha en liten hos oss, så klart. Parallellt hade jag svårt att förhålla mig till snittet på magen; det var läskigt att se på och jag kände mig ledsen över att förlossningen hade behövt avslutas med kejsarsnitt, trots att allt gick så förvånansvärt bra och komplikationsfritt. Min förlossningsberättelse kan du läsa här. Där fanns också tankarna på hur dagarna efter operationen hade varit och i vilket skick jag befann mig i de närmaste dygnen därefter. Jag hade dosett med värktabletter och hade därav ingen betydande smärta. Det som kändes jobbigt och begränsade mig var rädslan för att snittet skulle brista samt rehabiliteringen till att återfå kraft och förmåga att sitta, stå och slutligen gå självständigt igen. Inte nog många gånger kan jag säga hur fascinerad jag är av kroppens förmåga att läka!

Så här två månader efter att vår lillprins kom till världen känns snittet på magen som en del av mig och min historia. Snittet läker fint och jag tejpar det med omsorg (för en kosmetiskt snyggare läkning). Känslorna har återgått till det mer normala och den kuratorskontakt som initierades då gråtmildheten och oron var mycket påtaglig känner jag idag inte behov av att fortsätta. Det tar sin tid, men kropp och sinne har en oerhörd förmåga att återhämta sig efter en gravditet och förlossning. Med detta sagt vill jag också tillägga att jag hade en synnerligen enkel gravditet utan omfattande symptom. Även förlossningen gick bra, om än annorlunda än vad vi hade tänkt oss.

Tack för att du läser mina ord.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2020-11-18.


Läsarnas Ord
Ord från: Annika

Vad skönt att såret läker fint. Kram på dig från mig.

2020-11-25 @ 16:44:23
URL: http://ladyochlufsen.blogg.se
Ord från: Carolina

Ledsen att det inte blev som ni tänkt er med förlossningen och förstår att det måste ha känts att vårdas på två olika avdelningar. Något man upplever som oerhört jobbigt kan jag tänka mig, nyförlöst och man längtar efter sin lilla bebis..
Fint att allt ändå har löst sig, ni fått en fin eftervård och att det känns bättre nu :)

Svar; ja, så himla skönt! Jag längtar nu så till att lillen kommer ut :D
Tack snälla, jag ska absolut säga till om dem är i behov för mig :D
Ja, läckandet tycker jag är ett problem så dessa amningsinlägg är hur sköna som helst. Främst läcker jag på nätterna vilket innebär att jag måste alltid ha på mig kläder när jag sover för att undvika att lakanet blir smutsigt, men det blir bättre och bättre skönt nog :D

2020-11-25 @ 17:14:46
URL: http://knaset.com
Ord från: mammatillmirakel.blogg.se

Usch jag kan starkt relatera till det du skriver. För mig blev ingenting som jag hade tänkt och drömt om. 💔 Det är lika hemskt också när en mamma skiljs från sitt bar. Fick lillprinsen ligga på neonatal då? Stor kram till dig.

2020-11-26 @ 09:49:54
URL: http://mammatillmirakel.blogg.se/
Ord från: Enna

Det måste varit så jobbigt att inte få vara nära honom💕💕

2020-11-27 @ 18:00:40
URL: http://sayyeastofashion.blogg.se
Ord från: Yasmine

Väldigt fint och ärligt skrivet av dig. Tror fler behöver läsa/höra sånt här! Väldigt skönt att såret läker fint och att känslorna har stabiliserat sig 🙂 Kram

2020-11-30 @ 16:17:16
URL: http://yasmissy.blogg.se

Lämna ett avtryck...

Ditt Namn, tack:
På återseende?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Dina Ord:

Trackback
RSS 2.0