Efter någon timma på stan var jag helt slutkörd. Jag fick panik. Inte samma känsla, som jag kände i tisdags, men ändå liknande. All värme tog kol på mig. När det är för varmt, blir jag irriterad och vill helst sitta inne i en kall källare. Hm... Lite svårt, om man är mitt i centrala stan. Jag ville verkligen hem, så jag sprang och hann med bussen. Underbart. <3 Där var det självklart varmt, men fönstret var öppet, så det fläktade. Kom av och kände forfarande att ilskan var kvar.
Varför blir jag arg? Ja, det undrar jag också. Idag blev jag irriterad i skolan. Varför? Det vet jag inte. Jag tror det kan bero på att jag inte blir arg, när tillfället verkligen är. Istället går jag och är sur och irriterad på småsaker. Inte bra. Detta måste jag göra någonting åt. Panik och irritation... Hm... Det låter inte så great.

Jag tror jag har hittat ett sätt att bli av med min ilska. På vägen hem från bussen blev jag himla sugen på att springa. Jag var ju redan svettig som en gris, så varför inte springa lite? Ja, det var precis vad jag gjorde. Kom hem, bytte om och sprang. Jag har ingen aning om hur länge jag var ute, men det var skönt. Halva rundan sprang jag hela tiden. Högt tempo var det också. Benen bara sprang, samtidigt som jag fick tid att tänka i fred. Kan man ha det bättre? Knappast. Jag kände inte samma trötthet, som jag brukar känna. När jag stannade och började gå kändes allt mycket bättre. Jag var inte lika arg, jag var lugn och jag kände harmoni. Jag stannade inte, för att orken gick ut mig. Tvärtom kändes det som att jag fick orken tillbaka. All ilska var borta och jag kände inte längre suget av att springa. Det är kanske det dem menar, när personer i samhället säger att de mår bättre av att träna...? Jag gick sista biten. Den hetsiga musiken jag lyssnat på, hade jag bytt ut till lugna låtar. Det var underbart skönt att bara gå i sommarvärmen. Soligt, varmt - nej tack, men okej.



Kanske borde jag springa oftare?
Om det hjälper mot ilskan, så är det väl bara positivt? :)
Kjam