Ibland blir det bara för mycket. Det behöver inte vara en världskatastrof, för att känslan av panik ska drabba mig. Vissa dagar är helt enkelt inte tänkta att bli, som de borde.

Att vakna upp imorse var helt klart underbart! Jag vaknade av mig själv. 'Vad var klockan tro?' 'Vad händer idag?' 'Mysigt att bara ligg här. Ensam. Tillsammans. I mina blåa lakan.' Utanför fönstret hörde jag fåglarnas rop... och där ibland ett ylanade. Haha, en fågel (antagligen en fiskmås) satt och ylade utanför mitt fönster! Ööhhhuuww! Vad var det med den där fågeln??? xD
Jag kom iväg till skolan ordentligt. Vägen dit fungerade bra. Hm... Det får mig att tänka på att jag inte skrivit brev till Västtrafik på senaste tiden. De har skärpt sig måste jag säga. ;) Som sagt, vägen dit gick bra. Tog en extra sväng genom Haga, för att fördriva lite tid, innan skolan började. Bättre att vara ute och röra på sig, när man ändå har tid att fördriva. :)
Under lektionen skulle vår lärare börja med de muntliga nationella proven i matte. Klassen är indelade i grupper och han skulle ta de grupper som var fulla. Under tiden skulle vi jobba med fysiken, som han gick igenom igår, eller öva inför nationella provet, som vi ska ha på torsdag. Jag bestämde mig för att jobba med fysiken, så slipper jag göra lika mycket hemma. Dessutom kunde jag få hjälp av läraren lite då och då (när han inte hade nationella prov). Tydligen beslutade sig större delen av klassen, för att inte jobba över huvudtaget. Några sprang runt, andra skrek och en tredje började med Hänga Gubben. Kaos! Jättebra. Där satt jag och försökte plugga in fysiken och jag fattade ingenting. Det var väldigt svårt att koncentrera sig i den miljön. Tillslut fick jag läst igenom det en gång. Efter det läste jag det ännu en gång och hade då understrykningspennor i handen. Det blev rast, men jag satt kvar, för att göra klart arbetet. Nästa lektion: jag låg på bänken. Orkade inte göra något. Hade ju läst det och var nu allmänt trött på det...
Vi gick ner till matsalen. Lukten som nådde mig, när jag tagit några steg ner för trappan, dödade säkert ett par hjärnceller. Dagens lunch: malen fisk i folieform (fiskpudding), överkokt potatis och smält fett (skirat smör). Det var droppen! I ren panik flydde jag från allt. Ja, jag flydde, tog min väska och sprang. Inte den bästa lösningen, men paniken tog överhand. Ganska skönt. Hade flyt och han med bussen.

Hemma. Ska spela Sims. Ja, jag får det. Att koppla bort allt kommer nog få mig på bättre humör. Frågan är bara om Joseph kommer ringa igen, vilket han redan har gjort två gånger... Kommer jag åka tillbaka till skolan, som han så gärna vill? Nej. Jag stannar här. Godnatt.