Jag lever mitt liv, går dit jag går och ser det jag ser. Det går inte att undvika det förflutna. Vi är alltid omringade av det som en gång var vi. De har varit små, liksom du och jag. Alla har vi varit små i denna värld, men på olika sätt.
Jag är liten, så innerligt liten. Blickar mot mig, men inga svar. Så sakta vill jag vandra, men det går så fort. Jag ser det förflutna och minns. Jag minns den tid då jag kände så. Det var så länge sedan. En evighet, men ändå bara några år sedan. Jag saknar att känna så, för då hade jag kontroll. Nu kan jag handlöst falla. Det som finns är inget att visa upp. Bara en gestalt som vill vandra. Denne vill vandra vidare och se något nytt. Men går det att uppleva nytt, när det gamla ständigt vakar över en.
En värld så liten. Minnen så stora. Känslan är Gud. Och makten är er.

Jasmine