Stilla hav
Klockan är mycket och jag och Rickard har legat och pratat länge. Jag har gråtit - över allt. Tårarna har runnit för vännerna jag mist, kompisar som fortfarade är underbara och hör av sig, över livet som ändrar sig så snabbt och för alla minnen jag fått från gymnasiet. Aldrig har jag varit så passiv, så stilla, som jag är nu. Min personlighet är egentligen som ett öppet hav; aldrig stilla, mycket djupt och alltid som ett äventyr. Den sidan visar jag inte idag, för det finns för få människor som är intresserade. Ingen bryr sig egentligen.
Som ett öppet hav.
Det som fortsätter att driva mig framåt är min lycka; min pojkvän, min ö och mina minnen. Mamma blir alltid lite sne, när jag nämner min ö... men ön är en plats för mig, där jag känner mig hemma. Jag passar inte in i samhället, men min ö är ett undantag. Där är jag uppväxt, där är jag älskad och där finns min lycka. I stan, där verkligheten passerar som ett tåg, finns det ingen plats för sånna som jag. Samtidigt skulle jag aldrig byta bort min ö mot en plats i samhället. Min ö är mitt liv. Utan min ö kan jag lika väl flyga bland molnen.
Om mindre än tjugotre timmar är det år tvånollettnoll. Under det återstående lovet ska jag tänka, fundera och hitta den Jasmine jag var tillsammans med William, Johan, Oscar, Backi, Joseph och Alle. Tack för att ni visade mig livet, var riktiga lycka är och vad som verkligen betyder.
Gott Nytt År.
Jasmine
Första halvåret i gymnasiet verkar va piss för de flesta, de få som finner bra vänner direkt är lottade. Det var först efter just det här lovet, för 2 år sedan, jag och övriga killarna slogs samman, sen dess har det varit riktigt skoj, innan gick vi alla var för sig och blängde lite lätt på varann men nu är vi riktigt fina vänner. Det här skedde även för tjejerna i klassen, innan dess hade dem likt oss bara varit individer och sen blivit en del av en grupp.
Och jag kan lova dig, nästan varje dag så kollar man tillbaka på tiden i högstadiet, det var den roligaste tiden, men man får se framåt och leva i nuet och inte deppa ihop för att det var roligare förr, utan göra det roligt nu med.
Har läst lite i din blogg, och kände igen början av de här inlägget så kändes som ett bra tillfälle att göra debut hos kommentarerna. :)
Får man fråga vilket gymnasie du går på?
Svar till 'J':
Tack för dina fina ord. Kanske blir det så för mig också. Jag tror dock att det kan vara svårt. I klassen finns det redan en hel del grupper... Men tack. :)
Högstadiet kommer alltid att vara en betydande tid för mig. <33
Jag går på gymnasiet Vittra.
Fortsätt gärna att läsa min blogg. :D
Kram