Skolan är inte ett ställe jag känner för att gå till. Jag vill stanna hemma... Jag vill vara uppe i Stockholm.
Morgonen var bra. Ställde klockan en halvtimma tidigare än vad jag behövde. Ringde Rickard. Mycket mysigt. Vi planerade det igår kväll - en kväll med mycket tårar, papper och rinnande näsa. Behövde inte stressa någonting. Var i tid till bussen. Västtrafik kommer få ett mejl den här veckan.
Vi gör ingenting på spanskalektionerna. Det är väldigt irriterande. Varför kommer vi ens dit? Vi missar ingenting om vi är borta en hel vecka (tre lektioner). Väldigt onödigt känns det att gå dit.
Jag är riktigt dålig på musiklektionerna. Jag hänger inte med. Jag tycker det är svårt och när läraren visar har jag svårt att förstå - det går för snabbt. Inte bra. Jobbigt. Men det löser sig.
Jag har tvister med killarna. Det går inte så bra. Idag i bamba satte sig Backi och William vid ett bord med fyra platser. I vår lilla "grupp" är vi sex personer. Det betyder alltså att vi inte får plats alla vid det bordet. Detta har hänt innan. Jag är trött på det. Sa till dem. Jag tycker att om de inte vill umgås med oss, så kan det väl säga det, istället för att bete sig illa? Visst kommer det såra att höra att man inte är omtyckt, men jag vill veta, istället för att gå runt och undra...
Några i klassen fick chans att öva inför det muntliga nationella provet i engelska. Det vore kanske bra, men jag orkar inte må dåligt mer än nödvändigt. Må dåligt? Ja, det är precis vad jag kommer göra under de nationella proven i engelska. Jag tror (är ganska säker på) att jag kommer bli underkänd. Inte bra. Vet inte vad jag ska göra. Vill ju lyckas, men... Det är svårt. Sen är mitt självförtroende rätt sänkt. Bättre blev det inte, när min lärare sa att vi snart ska ha läst ut boken. Innan lovet frågade jag henne, när vi skulle vara klara och hon svarade att det inte var någon brådska alls. Nu är det tydligen dags att bli klar. Vad är det med henne?
Sen... är det en till jobbig sak: Klassen ska vara med som publik i Postkodlotteriet. Det är väl okej så, i alla fall första gången. Andra gången ska vi vara där på eftermiddagen. Vi slutar klockan fem den dagen. Jag tycker det är orimligt. Eftersom det tar ett tag för mig att åka hem, kommer jag vara hemma vid sju. Jag tycker inte det är okej, eftersom jag ska till skolan dagen efter. När ska jag få andas? När ska jag få leva? Får jag någon fritid? Nej. Min lärare anser att man får ställa upp, men hallå? Till vilket pris? Det ska väl vara roligt, inte jobbigt? Hm... Ska prata med pappa om det. Han kommer säkert säga att jag ska följa med, men jag... Jag vill vara hemma senast fem... kanske sex i värsta fall.
Vi hade vikarie på no- och mattelektionen. Vi gjorde inte mycket. Vikarien hade inte koll på tiderna, så vi slutade tidigare. Skönt att slippa stressa skynda till bussen. Tog spårvagnen, åt bullar och läste 'Linas Kvällsbok' för andra gången. Jag läste den för två år sen ganska exakt, så jag tyckte det kunde vara kul att läsa den igen och se vilken uppfattning jag får av den nu.

Jag älskar min Rickard!
Joseph, tack för att du stöttat, pratat och tagit hand om mig idag.
Det var verkligen underbart snällt.

Många Kramar
/Jasmine