Ibland har man rent av otur. Vi slutade tidigare idag, men jag kom inte hem mycket tidigare för det. Var vid färjeläget tjugo minuter efter att båten gått. Beslutade mig för att ta en annan båt, som gick till andra sidan ön. Ställde ner min pappkassa med skolmaterial. Kassen välte och jag råkade i all hast rycka av handtaget. Det var alltså bara att bära kassen i famnen. Inget att bråka om. Blev irriterad på hur dum jag var. Satte mig ute på en bänk. Det blåste friskt och jag njöt av att se färjan ge vitt skum efter sig. Jag frös, men det gjorde inget. Känslan av att bli renad från allt ont kändes som en befrielse. Ibland behöver man andas, utan att folk ser på, utan att ha frågande blickar på en.
Jag kom av båten och gick över ön med den tunga kassen i famnen. När jag kom in genom dörren, var jag riktigt trött. Klackade sandaler är inte det bästa att gå i längre sträckor, när man har en del att bära.

Jag är fortfarande trött. Vill helst bara sova, men det får jag inte, för då kan jag inte somna ikväll. Måste ha min recension klar till imon... och jag har knappt börjat. Det kommer gå dåligt. Ja, jag är negativ, men låt mig vara det. Just nu händer det en del uppe i huvudkontoret. Omgivningen får helt enkelt ha överseende med det. Tack.

/Jasmine