Hemma igen. Det känns sådär...

Fredagen den 5 juni...
... åkte klass 9B till Gullholmen, för att där tillbringa sin sista klassresa. Jag fick en bra start på morgonen, men med en stressig timma. Jag var för ovanlighetens skull inte sen till bussen... som inte kom. Tydligen tyckte Västtrafik att det var lämpligt att ställa in kvart över nio-bussen denna fredag, så för min del resulterade det till att jag satt med en klump i magen fram till klockan tio, då jag äntligen kom fram till Centralen. Vad hade jag gjort, om jag missat bussen?
Resan upp till ön tog nästan tre timmar. 40 minuters väntan var väl inte det perfekta, men ändå rätt okej. Man kunde andas ut, slippa tänka så mycket. Jag tog fram kameran...


Bohusläns kust.

 
Att släppa taget...                                 Vi kommer alla glömma.

Vi tog färjan över till Gullholmen. Där var det riktigt fint. Det känns mer som ett sommarställe, än vad min ö känns som. Jag pratade med en bofast på ön och hon berättade att det bor 150 personer året om. Det är ganska hyfsat


Som ett vykort? (a)

 
Skärgårdsliv...

Jag, Alle, Oscar, Joseph, William och Johan bodde i samma stuga. När vi kom in började vi alla skrika och hoppa runt som galningar. Anledningen var egentligen ganska löjlig, men vi gjorde det ändå. Stugan hade allt! Ett fullt utrustat kök, bra badrum, platt-tv på väggen och sex bäddar. Först blev jag helt till mig, när jag märkte att det bara stod tre sängar på loftet. Som tur var hittade folk en extra säng under en av dem, medan jag fattade att det fanns en säng under den blåa soffan och att även soffan kunde användas som säng. Perfekt! Jag och Joseph sov där nere och de andra sov uppe på loftet. Det kändes inte så ensamt att sova där nere, eftersom hela huset var byggt som ett enda stort rum. Stugan var helt fantastisk; lagom stor, mysig, välutrustad, hemtrevlig och full med härliga människor.


Vi hade en jättemysig altan. (a)

 
Jättefin utsikt från uteplatsen!

Efter att den stora förtjusningen hade lagt sig, började vi alla bädda våra sängar och ställa in mat i kyl och frys. Lunch fick vi i oss. Även ett besök i öns matbutik skedde under dagen. Snart var det kväll och middagen väntade. Oscar och Johan lagade mat till de flesta. Vi bunkrade alla upp oss i soffan med varsin tallrik, för att se kvällens 'Talang'. De åt spagetti och köttbullar och jag åt medtagen lasange. Mumsigt. När teven stängdes av, började vi spela 'Trodde du ja'!' - ett ganska roligt sällskapsspel.
Natten blev sådär. Vi fick besök av några killar i klassen. Inte det trevligaste att ha människor klättrandes upp för balkongen, men... Killar! xD
Jag hade svårt att somna. Inte bara killarna höll mig vaken... Jag låg och hackade tänder, trots att jag hade pyjamasbyxor, t-shirt, täcke, två kuddar, strumpor och ett överkast omkring mig. Jag har aldrig varit särskilt frusen av mig, men den natten var hemskt kall.

Lördag:
Vi hade bestämt att man efter klockan sex på morgonen, fick väcka alla i huset om man ville. William hälsade dagen välkommen strax efter halv åtta. Alla skulle tydligen duscha på morgonen. Inte så kul för mig, som duschade sist. Som jag anade, fanns det en panna i varje stuga... Jag fick alltså en kall dusch, när jag som sista man inte hade något varmvatten kvar att förbruka. Hemsk upplevelse.
I vår stuga var alla väldigt lata. Vi satt inne och slappade hela dagen, bortsett från en promenad till affären. Jag, Oscar och Joseph var dock lite sociala på kvällen, då klassen skulle grilla. Enligt mig blev det ganska fail. Först tog det tid innan alla kom. Vi bestämde oss slutligen för att med hjälp av en engångsgrill (som fanns i vårt städskåp (Ingen annan som tänkte på att ta med?)) grilla korv. Det var tyvärr inte många som ville ha, eftersom många åt middag precis innan. Deras problem. Klockan åtta var det fotbollsmatch, vilket betydde att många bänkade upp sig vid teven. Jag och killarna från stugan satt och sjöng med några en stund. Jag försökte vara social med övriga klassen. Jag är inte kompis med alla, men ändå ville jag göra det till en 'klassresa'. Det var lite svårt...
Nio noll fem började en film på Tv4. Alla i vår stuga satt och kollade, men vi märkte efter ett tag att det inte var något att se. Istället satt vi och tjötade, lekte ordleken och mest... umgicks.

Söndag...
... idag. Avresan var tio över två. Det var just då, som himlen släppte ut sin vrede. Kan ju tala om att jag var blöt rakt igenom. Skönt att sätta sig i en varm bil och bara åkte hem. Oscars pappa var väldigt snäll och körde mig hela vägen hem. Tack för det.
Jag kom hem, packade upp väskan (tur att jag hade lagt alla kläder i plastpåsar, annars hade allt varit blött som havet), tog en varm dusch (jag var väldigt frusen) och la mig sedan i soffan med två mackor och en film. Mysigt och avkopplande.

 
Känsla av tomhet...

Det känns så... hemskt. Jag är inte sån som gråter på var enda avslutning, men jag känner redan nu... att det kommer bli jobbigt att lämna klassen. Tänker jag för mycket på det, kommer tårar rinna ner för mina kinder. Nej, behärska mig måste jag göra. Det liksom... Jag tror det kommer kännas som att en bit av mig själv saknas, rycks bort. Visst kan man hålla kontakten med folk, men det blir ändå inte samma sak. Dessutom är det folk som inte vill höra av mig mer, så... Ja, synd för mig, eller vad man nu säger. Även om folk inte vill veta av mig mer, kommer jag ändå sakna er alla.
Tack för den här tiden. Ni har lärt mig mycket. Nu skiljs våra vägar åt och vi beger oss ut på nya äventyr med erfarenheter vi tagit av varandra.

Tack för mig.