Två timmar efter skolans slut, tog jag bussen hem. Jag och Joseph stod och pratade länge. Tillslut var vi så frusna att vi drog till Ica. Där smakade vi på våfflor. Joseph är så härlig. Han har åsikter och är verkligen bra på att framföra dem, så att man inte tar illa upp och så att man förstår. Hon som serverade våfflorna var rätt vresig. Varför? Bara för att 'två ungdomar' stod framför henne. Hade det varit en vuxen, hade hon då reagerat annorlunda? Det är frågor som jag och Joseph ställer till varandra rätt ofta.
Vi hade väldigt trevligt där i kylan. Mina tår var frusna, men det var det värt. Jag tycker verkligen han är en underbar kompis. Han lyssnar alltid, han har åsikter och han ger råd om jag ber honom. Väldigt intressant att ha konversationer med honom. :) Joseph är en av dem jag kommer sakna mest, när jag slutar grundskolan... :'( Nu blev jag ju depp... Inte så som jag blev på engelskan. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag blev varm i pannan och ville helst gråta. Vet inte riktigt vad som hände. Jag tror jag kände stressen och pressen. Men jag är okej nu - tack vare Joseph. <3