Det första "riktiga caset" är nu igång. Träningslägret 'Odla min Trädgård' avslutades i fredags. Efter varje case-period har vi två dagars ledighet, för att lärarna ska kunna planera nästa case. Det var riktigt skönt, att få vara ledig både måndag och tisdag.
Idag onsdag var det dock tillbaka till skolan. Casesläpp! Det är alltid lika spännande. Min ansvarsgrupp har blivit uppdelad i tre grupper. Vi har bildat tre större grupper tillsammans med två andra ansvarsgrupper. I min grupp är vi omkring 10 st från min ansvarsgrupp, resten kommer från andra klasser. Jag är nöjd med de personerna, som jag hamnade med. Roligt att man får chansen att lära känna några riktigt på djupet.
Mitt första case heter 'Under Ytan'. Det handlar om Östersjön och algblomningen. Naturvetenskap är det stora ämnet inom detta case. Det är alltså inget poetiskt, undermedvetet och tankeställande, som jag först trodde. De förhoppningarna får jag istället vänta med, tills jag läser caset 'Enigma' (när nu det blir...).

Tallrikarna var slut. Ja, det var vad som skedde i bamba denna dag. Efter lektionen i matematik gick jag till bamba, för att få lite mat i magen. Till min stora besvikelse fanns det inga rena tallrikar. Vad är nu detta? Tydligen var det... Ja, det blev lite fel. Kön, som jag hade bakom mig, blev mindre och mindre för varje minut som gick. När vi - efter en halvtimma - äntligen fick tallrikar, då var vi inte ens tio elever bakom mig. Några hade använt glasen, istället för att vänta på tallrikar. Jag kände dock, att det inte var så aptitligt, så jag väntade hellre... Men maten smakade bra och det är huvudsaken.
Jag tycker så himla synd om han som jobbar i bamba. Han får så otroligt mycket skäll från alla håll och kanter. Alla skriker ständigt efter honom. Finns det ingen mat, är det alltid en irriterad ton. Kan man inte be snällt, säga på ett vänligt sätt, att maten är slut? Tydligen är det ett problem för många...

Idag hade jag min presentation i engelskan. Jag är inte duktig. Här är beviset. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det gick ärligt talat inte alls speciellt bra. Många grammatiska fel, stammade som en gris och trodde i allmänhet att jag skulle dö. Lärde jag mig ingenting i nian? Att prata inför folk på engelska (eller på vilket annat språk (alltså inte svenska)), är inte något att vara orolig för. Man ska göra sitt bästa, då brukar det lösa sig. Hm... Detta måste jag jobba på.
Om man tänker på detta, hur dålig jag är på engelska, då är jag glad att jag inte läser engelska tillsammans med min ansvarsgrupp. Där känner jag ju folk, de vet vem jag är och... Ja, det känns skönt att bara ha engelska med en klass och sen inte behöva umgås med dem så mycket utöver det.

Mitt i mitt tänkande fick jag ett litet anfall. Jag slängde mig av bussen. Varför? Jo, för jag ville shoppa! Kläder - Nej, tack. Pyssel - Ja, mer än gärna! Jag tillbringade nästan en timme inne på Do & ReDo. Se mina inköp här.

Jag fick aldrig tillfälle att prata med F. Får väl göra det imon...

Nu ska jag göra bröllopskortet! :D <333
Kram