Läxor i engelska gör mig deppig
Jag har aldrig varit bra på engelska. Jag försöker, men lyckas väldigt sällan. Vi hade ju presentation på engelska förra veckan. Det gick inte så bra. De andra två tjejerna i min grupp fick jättebra beröm. Lärarens bedömning av mig var inte i ens i närheten av samma klass. Jag är inte duktig.
Jag vet att jag kan. Det finns många som stöttar mig i det hela. Men hjälper det? Varje gång jag sätter mig och ska göra läxan i engelska, så blir jag deppig. Det bildas en klump i magen och jag får svårt att andas. Det behöver inte vara en stor motgång, för att känslan ska komma åter. Är det för svårt, har jag en viss förmåga att ge upp. Jag vet att jag kan, men intalar mig motsatsen. Jag har inte bara svårt för att lära mig språket, jag måste också försöka kontrollera och hålla tillbaka mina negativa tankar. Allting blir väldigt jobbigt och det slutar med att jag ger upp.
Ska det vara såhär? Vad kan man göra, för att underlätta? Jag gillar inte detta... Engelska har aldrig varit min starka sida, men jag har alltid försökt. Tyvärr kan jag inte försöka, när huvudet fylls av massa nedvärderande tankar och förtryckningar mot mig själv.
Jag är deppig.
Jag vet att jag kan. Det finns många som stöttar mig i det hela. Men hjälper det? Varje gång jag sätter mig och ska göra läxan i engelska, så blir jag deppig. Det bildas en klump i magen och jag får svårt att andas. Det behöver inte vara en stor motgång, för att känslan ska komma åter. Är det för svårt, har jag en viss förmåga att ge upp. Jag vet att jag kan, men intalar mig motsatsen. Jag har inte bara svårt för att lära mig språket, jag måste också försöka kontrollera och hålla tillbaka mina negativa tankar. Allting blir väldigt jobbigt och det slutar med att jag ger upp.
Ska det vara såhär? Vad kan man göra, för att underlätta? Jag gillar inte detta... Engelska har aldrig varit min starka sida, men jag har alltid försökt. Tyvärr kan jag inte försöka, när huvudet fylls av massa nedvärderande tankar och förtryckningar mot mig själv.
Jag är deppig.
Läsarnas Ord
Trackback