Det finns en kille på ön, som alltid hejar på mig. Han är allmänt trevlig mot mig. Han är ett år äldre än mig, men det verkar inte han bry sig om. Idag såg jag honom på bussen, men gick inte fram och hejade. Jag är väl lite blyg feg... :$ Jag gick upp och satte mig på båten. Han kom strax efter mig och frågade om han fick slå sig ner. Självklart! Han började direkt inleda ett samtal, frågade om jag varit i skolan. Vi kom in på ämnet utbildning och han berättade vilken linje han valt och vilken skola han går på. Det var ett helt naturligt samtal, inget tillgjort. Det var avslappnat, som om vi har var nära vänner hela livet.
Vid ett annat bord satt en annan kille. Där satte sig två andra killar från ön. "Kom hit och sätt er!" sa en av killarna. Jag och killen satte oss vid deras bord. Nu var vi fyra killar och en jag. Lilla jag satt vid ett bord tillsammans med fyra äldre killar. Visst, de är bara ett år äldre, men det spelar ändå roll. Vi satt och pratade om minnen från den tiden då vi alla gick på samma dagis och sen vidare till lågstadiet. Jag har så många minnen sen dess. Jag vet inte hur andra hade det på dagis, men jag hade det underbart! Jag levde på dagis. Jag var det barnet som kom tidigast (halv sju) och blev hämtad senast (strax innan sex). Jag hade mitt liv där och jag gjorde allt mellan himmel och jord. Man sprang runt, lekte 'Mamma, Pappa, Barn' och busade med kompisarna. Mitt hjärta värms, när jag tänker på alla dessa minnen. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är en av de perioderna i mitt liv, då jag kände mig lycklig och glad. Självklart hade också jag ledsna stunder som liten, men då var det små problem.
Många säger att de längtar tillbaka till den tiden, då de var små. Jag längtar inte tillbaka, men jag ser tillbaka. Jag kollar igenom arkivet, minns, drömmer mig tillbaka och ler inombords åt alla minnen...

När båten ankom till ön gick jag av. Killarna hade jag bakom mig, men de pratade lite med annat folk. Jag gick med ryggsäcken på ryggen och gymnastikpåsen i handen, när jag hörde killen ropa mitt namn. Jag vände mig om. Han frågade vilken båt jag brukar åka ut med, om jag alltid kommer ut med denna båten. "Jag vet inte när jag kommer ut... Antagligen denna eller båten innan." Han log. Innan han cyklade iväg sa han att han hoppas att vi ses denna vecka eller nästa vecka. Hihi, han är lite söt.

/Jasmine