Jag trodde inte att jag var speciellt omtyckt av klass 9B, men jag hade fel. När jag idag kan jämföra hur det är att tillhöra en klass och bara var en del av den, känner jag skillnaden. I klassen på Vittra är jag bara en del av den, jag är en elev, en person som ingen noterar. Och om de väl noterar min närhet, så är det för att anmärka på mig, dö-prata eller så pratar de med mig för att de är så illa tvungna.
Ikväll har jag insett att den klassen, som jag gick med under de sista åren av grundskolan, inte är så... som jag trodde. De är snälla. De bryr sig om mig. Ikväll var vi hemma hos en gammal klasskamrat. Vi var inte överdrivet många, men det var ändå helt okej. Vi satt i vardagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord. Det pratades en hel del om gymnasiet, var alla har hamnat och hur de trivs. Alla var överens om att jag borde byta skola. Eftersom jag inte trivs i klassen, tycker de att jag ska byta och kanske komma bättre in på en annan skola. Men jag vet inte. Jag trivs ju jättebra på skolan i sig, det är bara folket som jag har lite svårt att umgås med. Jag vet inte varför det har blivit så, kanske för att vi är väldigt olika. Men man ska ju kunna acceptera alla människor. Det känns inte riktigt som att de accepterar mig. Ingen frågar mig, om jag ska hänga med dem på rasten, ingen... visar att de ser mig. Men jag ska inte kräva något.

Jag har fått en annan syn på den gamla klassen. Jag tror att alla är överens om att klass 9B alltid kommer att ha en speciell plats i hjärtat. Vi kommer aldrig någonsin uppleva det samma. Visst, kanske något liknande, men vi kommer aldrig hamna i en klass med så många olika karaktärer, som det var i 9B.
Tack för kvällen, det var verkligen trevligt och uppmuntrande.
Jag umgås gärna med er. Vi hade kanske inte så bra kontakt i nian, men nu kanske vi kan bygga upp en god relation? Tycker om er.

Kramar
/Jasmine