Oj, det blev en lång rubrik!
På väg in till skolan imorse, satt jag och pratade med Katja. Våra djupa samtal brukar få mig att fundera och dagens samtal var inget undantag. Vi satt och pratade om mig. (Va ovanligt! Ett samtal utan att gå in på mitt privatliv är ganska sällsynt...) Tankar och ord växlades mellan oss, två själar som har olika värderingar och syn på livet. Katja tycker att jag ska hälsa på en gymnasieskola (antagligen Schillerska) och se om jag trivs bättre där. Eftersom min situation på Vittra inte känns speciellt trygg, kanske det är en lämplig lösning. Jag förklarade då för Katja att jag känner mig så förvirrad. Ända sen jag började på gymnasiet har jag ältat fram och tillbaka hur vidare jag ska kunna hantera situationen jag befinner mig i. Helt ärligt har jag nog blivit blind på köpet. Jag ser inte längre klarsynt. Allt är bara suddigt och jag kan inte urskilja om det jag gör är att klaga eller om det faktiskt kommer något vettigt ur min mun. Jag behöver någon som kan klart och som kan ge mig ett ärligt perspektiv.
Katja har kanske rätt i det hon säger; jag borde kanske testa en annan skola. Samtidigt tar den tanken emot och det känns fel för mig. Jag har vant mig vid att folk kollar på mig (det är i alla fall så det känns). Om jag börjar på en annan skola, är det inte säkert att det ändras. Som ny blir man alltid granskad den första tiden (fråga någon som bytt skola fyra gånger under perioden av sex år). Frågan är om jag pallar att uppleva det igen. Min tid på Vittra har varit påfrestande. Jag har inte bara fått kämpa med situationen i sig, jag har också fått kämpa med mig själv. Jag har lärt känna delar av mig själv, som jag inte visste om. Jag har utforskat personligheter bortom min fantasi. Frågan är om jag pallar att göra samma resa igen. Det är ett stort steg, men som Katja säger; kanske nödvändigt för att lyckas.
Jag har snart gått ett år på Vittra, men har fortfarande inte hittat rätt. Ska jag byta är det dags att tänka på det nu. Min hjärna säger nej. Jag vill inte bara ge upp, lämna det jag påbörjat och försöka hitta det bättre. Det finns personer som byter jobb, bostad, partner, vänner... Ja, allt! Detta för att de hoppas på att det nya kommer vara bättre. Till dem säger jag; ge upp, finn dig i det du har. Sluta leta och njut istället av det du har lyckats åstadkomma.
Ett tänkvärt inlägg inte bara för er, utan också för mig.