Jag gillar att tänka djupt. Jag gillar att läsa djupt. Jag gillar att skriva djupt. Just därför var boken en besvikelse. Man kom aldrig in i handlingen på djupet. Man låg och flöt på ytan och fick aldrig dykt ner i djupet. Samtidigt måste jag medge att jag blev påverkad av boken. Handlingen är verkligen fin och jag känner igen mig själv. Birdie - en av huvudpersonerna - älskar familjens persikoodling mer än något annat. På liknande sätt känner jag om ön. En plats där man känner sig trygg och som bjuder in till minnen för livet.

Jag kan rekommendera boken. Har man bara överseende med att den är rätt ytlig (man samtidigt påverkar den fina berättelsen), är jag säker på att man uppskattar den.
På baksidan av boken står det att "Persikosommar är ljuvlig läsning". I början kunde jag inte alls hålla med om det. Nu när jag läst klart boken kan jag dock säga att jag delvis håller med.

Persikosommar - perfekt läsning under en kväll sent på sommaren.