Min hjärna är fortfarande inställd på att det är sommarlov. Det fick jag bevisat för mig, när jag kom på mig själv med att ha glömt anteckningsblocket hemma. Och idag har vi inlämning på veckans arbete. Det känns ju kul. Men jag hoppas på att klara mig ändå. Jag tror att det ska gå bra, men kan inte låta bli att känna mig stressad. Nu har jag inget häfte att kolla upp. Endast mitt minne kan hjälp mig nu.

Matematiken kommer jag att fixa, om jag bara låter allt nytt sjunka in. Och viktigast av allt; att jag glömmer de svåra stunderna jag hade förra året. Det finns typiska uppgifter, som jag hade väldigt svårt att förstå förra året. När jag stöter på en sån i den nya boken, ger jag direkt upp. Min lärare, som har lärt känna mig ganska väl efter ett år tillsammans, fick tillrättavisa mig och ge mig ny kraft. Och nu ska jag försöka. Jag ska inte tänka på förra årets svårigheter. Jag ska börja om på nytt, men ta med mig av det jag lärde mig under förra året.

Ett annat exempel på att min hjärna fortfarande är kvar i sommarlovstankar, är att jag lätt blir irriterad över nya saker. Gymnastiklektionerna är inte upplagda på samma sätt som förra året. I år ska vi få boka in oss på pass - på eget initiativ. Det kommer säkert gå bra, men det låter aningen krångligt. När vi satt i aulan blev det lätt snackigt, så fort läraren presenterade det nya sättet. Men också det kommer gå bra. Det gäller bara att komma in i rutinerna igen, något som inte är så lätt.

Men jag försöker, det är det enda jag kan göra.

Hur är det för dig? Har din hjärna fortfarande sommarlov?