Jag får en klump i magen
Jag får en klump i magen, när jag tänker på att skolan snart sätter igång. Det gör ont. Själen vill inte och det får kroppen handskas med. Genom smärta. Jag vet inte om jag är så stark, som jag hade hoppats. Jag har samlat kraft och styrka under sommaren, det har jag. Men det räcker inte. Ensamheten är för stark. För att kunna besegra ensamheten måste man vara två. Jag är inte det. Jag är ensam med min ensamhet. Ensam. Ensamhet. En känsla, en sjukdom och ett svek mot mig själv. Men ensam är stark sägs det. Men ensam gör ont. Men ensam klarar sig inte på egen hand. Ensam är inte alltid lätt.
Jag får en klump i magen.
Nej usch, jag vill inte tänka på att sommaren är slut, då får jag bara ångest. Jag måste fixa jobb och allting...
Hur är allting med dig?
Jag har förresten en frågestund på min blogg just nu, så ifall du vill fråga något är det bara att kika in :)
Kram
Du är inte ensam, jag vet det känns så men jag finns här och säkerligen andra bara du tillåter det!! Glöm inte det <3
Svar:
Jag har haft det super mysigt i stockholm, ska skriva om det senare när jag kommer hem, är på jobbet!!
Jag vill verkligen inte heller börja skolan igen. Känner igen mig i texten.
Man säger att ensam är stark, men jag anser att tillsammans med någon är man starkare.
Jag börjar på måndag (känner faktiskt många som börjat redan idag...). Hoppas att det blir bättre än förra året för dig.
Kram
Ensam är inte alltid något dåligt men jag vet att det är jobbigt, jag håller med dig... Men se detta som en ny channs att kryta band med folk?
Allt kanske börjar med ett hej :)
