"Ibland kommer jag på mig själv med att tänka tillbaka på gamla tider. På tiden med dig. På vår tid. Det var en tid fylld av underverk. Jag lärde mig så mycket då. Kände så mycket då. Drömde så mycket då. Ansträngde mig så mycket då. Trodde så mycket då. Hoppades så mycket då. Ville så mycket då. Älskade så mycket då. Ville ha dig så mycket då. Nu. Nu har jag snart låtit alla känslor för dig svalna. Jag har släppt taget – en gång för alla. Jag vill inte. Men jag måste. Du har ett eget liv. Jag måste leva mitt."

Texten är ett utdrag ur berättelsen jag skriver på.