Från hem till hem

Under mina år som skilsmässobarn har jag lärt mig att resan från det ena hemmet till det andra är väldigt påfrestande. Mina föräldrar har varit skilda i över 13 år. Jag var tre år, när mina föräldrar skilde sig. Detta år fyller jag sjutton. Jag har många gånger fått åka från mamma till pappa och tvärtom. Har det inte varit lov, har det varit annat som bidragit till detta. Man är hos den ena och ska åka till den andra. Idag är en sådan dag. Jag är hos pappa nu och kommer om två timmar befinna mig hemma hos mamma. Det går förvånansvärt lätt att åka kollektivt denna dag. I vanliga fall brukar det ta minst en och en halv timma, men idag passerar resan precis en timma. Härligt!
Förut var det jobbigt att åka från det ena hemmet till det andra. Det var jobbigt psykiskt. Under den timman (eller mer) som jag var på väg, gnagde det en känsla inom mig. Det var en känsla av att inte tillhöra, att inte veta var man egentligen bor. Det var jobbigt. Som barn behöver man veta var man bor, var man hör hemma och vad man kan känna sig trygg. Ju äldre jag blivit, ju lättare har det varit att kunna hantera den känsla. Den resa jag ska göra idag, är jag inte alls nervös för. Det kan bero på att det kommer gå snabbt, smidigt och att jag helt enkelt vet var jag hör hemma.
Ordet hemma är rätt märkligt. Var är hemma? Är det där man bor har sina saker och tillhörigheter? För mig är hemma där jag känner mig älskad och där jag vet att jag är uppskattad.

Var är hemma för just dig?

Hemma för mig är dels en plats där jag känner mig trygg, där jag kan vara jag och där jag har rätt till att göra saker på mitt sätt utan att bli ifrågasatt. Sen känner jag mig även hemma som du skrivit bland människor som älskar mig, som uppskattar att ha mig nära!! :)



Svar: Joo, men det jag menade var att jag inbillar mig att det står någon bakom draperiet till duschen fast jag har ytterdörren låst! hehe!!



-kram-

Jag är själv också "skilsmässobarn" och har fått pendla mellan två hem. Jag håller verkligen med "tessie" Hemma är en plats där man känner sig trygg. Mycket viktigt! Puss och kram :)

Förstår att det där kändes jobbigt förut. :(

Ibland då jag läser om personer som haft två hem pga att föräldrarna är skilda så brukar jag tänka att jag aldrig skulle velat ha haft det så. Alltså haft två hem. Jag hade istället velat bott på ett ställe och sen hälsat på den andra ibland. Fast det kanske inte funkar så egentligen, menmen..



Jag känner att jag har flera hem. Alltså ett hem där jag BOR, men sen flera ställen där jag känner mig som hemma. Här där jag bor nu har jag alltid känt mig som hemma, växte upp här, och i Gävle känner jag mig som hemma eftersom jag bodde där i 13 år och har min församling där. Sen tror jag att jag i framtiden kommer att känna mig hemma i Sthlm då jag flyttat dit, och på alla olika platser i världen där jag ska missionera... ♥

Bra text!



Min helg var bra, jobbade.

Denna helgen som kommer är jag ledig, ska bli skönt!

Har du några planer inför den ännu?

kramar

Hemma hos mig själv i min etta. Det är skönt:)

håller med dig:) Hemma för mig är liksom där jag har vänner och känner mig älskad. Inte där mina saker är.. kanske till viss del men inte det som väger tyngst!

Hemma för mig är i vår lägenhet, där jag har mina saker och det ställe som är ens alldeles eget.

sv: tack :)



Mina föräldrar skildes också när jag var tre.. men har iaf bara bott hos den ena och sluppit att åka, men det är inte så lätt alltid ändå

tack snällaste du <3



Jag bor just nu hos min mamma och pappa enligt min adressändring. Men jag har sovit hos min pojkvän i veckor nu och säger lika ofta att "jag ska hem" när jag ska till honom som när jag ska till mamma och pappa.



Förhoppningsvis ska jag göra vår trea till mitt hem efter inflytten den första mars - och till dess är hemma där hjärtat bor :)

sv: Tack snälla :) jättefin header du har verkligen! Hoppas du får en jättebra dag!! Puss och kram!