Att komma tillbaka till skolan igen efter lovet kändes igår ganska trist. Jag såg inte alls fram emot det som väntade. Det var helt enkelt tråkigt. Jag var tråkig. Idag kändes det dock lite bättre.
En termin har gått och jag kan inte påstå att jag har kommit speciellt bra in i klassen, tyvärr. Jag har försökt, men har blivit nekad. Igår öppnade jag mig - mer än jag gjort tidigare under min tid på gymnasiet. Varför vet jag inte egentligen. Kanske för att det personliga dramat låg uppe vid ytan. Jag ångrade lite att jag berättade det, men samtidigt kanske det var bra. Jag gillar inte att öppna mig inför nya människor. Förr var jag expert på att göra det, men med åren har jag lärt mig att det inte är speciellt bra. Folk dömer, tror och sprider rykten. Sen bryr de sig inte längre. Jag vill inte vara en källa, en person som alla skvallrar om. Jag vill vara Jasmine, hon som går i klassen och som folk ser. Hoppet är det sista som sviker människan, sägs det. Jag har inte slutat hoppas. Jag tror och hoppas på att jag en dag ska komma in i klassen, känna att jag är en elev som trivs med människorna på skolan och som inte känner mig utanför minst en gång per dag.

Det finns lärare på skolan som hjälper mig. Igår såg jag min svensklärare i matsalen. Jag ville så gärna gå fram och säga hej, men ville samtidigt inte störa när hon satt och pratade med en kollega. Det blev alltså inget igår, men det blev det idag. Jag gick precis in i bamba och där stod hon. Hennes leende gjorde mig glad. Jag fick en kram! Tihi, så sött av henne att ge mig en kram. Hon är verkligen en bra lärare. Väldigt ödmjuk, snäll, omtänksam och väldigt bra på sitt ämne.

Det tredje caset har nu börjat. Jag läser nu Breaking News som innehåller ämnena Engelska A, Samhällskunskap A och Historia A. Jag är inte så nervös egentligen, men jag kan inte låta bli att få en klump i magen så fort vi ska göra något på engelska. Än så länge (under de två första dagarna) har vi inte haft någon engelska, bara samhällskunskap. Vi har kollat på nyhetsartiklar, analyserat nyheter och i allmänhet lärt oss om vad en nyhet är och varför just den nyheten blev publicerad i tidningen.
Jag är rädd för att jag ska få dåligt betyg i Sa A och Hi A, bara för att jag inte är speciellt duktig på engelska. Jag har pratat med mina pedagoger och de säger att det inte alls kommer vara några problem. Jag ska inte behöva oroa mig för det, vilket känns skönt.

Hur känns det för er att vara tillbaka i vardagen igen?