För ett år sedan gick jag ut nian. Jag hade på mig en röd klänning med vita prickar på. Mamma och jag hade letat igenom hela stan, efter en klänning att ha på avslutningen. Tillslut hittade jag en och var nöjd. Redan då kände jag mig som en liten bakelse. Jag hade samma klänning idag. Förr kunde jag planera flera veckor i förväg, vad jag skulle ha på skolavslutningen. Detta år kändes det meningslöst. Men jag gjorde kanske fel? Varför anstränga sig, när det ändå bara blir pannkaka av alltihop?
Från dörren och hem igen kände jag mig iakttagen. Där kom jag i min utstickande klänning. Inte blev det bättre på skolavslutningen, då alla tjejer hade samma typ av klädsel: någon somrig klänning - vanligtvis blommig - i enkel modell och en liten jacka till i jeanstyg eller annat material. Ingen kom dit i samma stil som jag. Alla var så fina. Jag kände mig som en bakelse. Kanske var det bara mina fantasier som spökade, eller så var det så. Tankar på att man är annorlunda kommer ofta, när själen inte mår bra.

Året på Vittra har varit givande, men frågan är om det har varit värt alla motgångar. Studiemässigt är jag väldigt nöjd med mitt val. Ämnen som jag under högstadiet tyckte var svåra, har jag under mitt år på gymnasiet fått en annan syn på. Skolan har gett mig helhetsperspektiv med hjälp av riktigt bra pedagoger.
Jag har också utvecklats mycket som människor. Det är en tuff värld vi lever i, det har jag nu sett. Det är synd att alla människor inte passar in i detta "drömsamhälle". Punkt.

Nu är det sommarlov.