Jag fortsätter skriva på min berättelse. Nio sidor har tangenterna nu lyckats knacka ihop och jag hoppas att det blir fler. För jag vill skriva och bearbeta, men jag måste låta det få ta sin tid.

Ett litet utdrag:
Jag öppnade dörren för dig. Den stod på vid gavel, men du gick inte in. Istället hånskrattade du åt mig och gick vidare. Där stod jag ensam kvar, lämnad, med dörren på vid gavel och med sår som vägrade läka. Jag var orsaken till att mina sår aldrig läkte. Det var jag som rev upp dem, när blodet slutade forsa. Jag ville att de skulle blöda. Jag ville inte glömma. Du gick och jag stod kvar och såg på. Jag hoppades att du skulle vända dig om, så att jag kunde möta din blick en sista gång. Men du gick, du bara gick vidare.
Om jag hade kunnat låsa dörren hade jag gjort det. Problemet var bara att det var du som hade nyckeln. Jag gav den till dig, den dagen då du visade mig kärlek. För jag står fortfarande fast vid att du gav mig kärlek, men att du sedan ångrade dig och inte ville mer. Vad du var rädd för, det vet jag inte. Jag vet bara att jag ville så mycket, men att du backade så fort jag kom för nära.