Jag har varit glad idag - väldigt glad. Och det är jag fortfarande! Det har varit varmt idag, men jag tycks ha hanterat värmen bra. Jag är ju hemma nu och mår finfint.
Det var så roligt på caset idag. För det första slutade jag tidigt och det gör mig alltid glad. Att vara hemma innan klockan tre är lyx! Den sista timmen i skolan var dessutom väldigt rolig. Vi satt och målade - med vattenfärg. Uppgiften var att illustrera sex känslor vi fick, när vi läste vår utvalda novell. Det fick inte vara något konkret, därför målade jag mest färger. Ganska tråkiga illustrationer, men det var kul att testa sig fram!

 


Min illustration av sex känslor: grön/gul - sommar, blå - tystnad,
svart/gul - avskilt, svart/blått - mörker, lila - ensamhet, röd/rosa - harmoni.

Det var så roligt att sitta där och måla! Folket som satt runt bordet, känslan av att låta penseln svepa över pappret... Det kändes precis som dagis! När man satt där i pysselrummet, vid ett bord helt nerkladdat med färg som torkat och med ett mästerverk framför sig, som bara ett barn kan skapa. Trygghet var något jag kände. På dagis kunde ingenting skada mig. I rummet kunde ingen skada mig. Eller kanske var det just det som var så tydligt? Där satt jag, sårbar som bara den. Vem som helst hade kunnat såra, men det gjorde de inte. Jag kände mig trygg. Ett förtroende har bildats för det som var med.

Jag minns tiden på dagis. Då levde jag i en skydda värld. All ondska var på en annan plats. Det var jag och mitt dagis, min ö och min barndom. Att tänka tillbaka på den tiden får mig att känna vemod.