Tänk vad ett litet leende kan göra. Under dagen har jag blivit bemött av leende från alla håll och kanter. Det har gjort mig så glad! Först fick jag så mycket beröm, när vi hade caseavstämning. De gjorde mig smickrad. Jag vet att jag kan, men ibland behövs det en liten extra kick i rumpan för att jag ska sätta fart. Efter caset hade jag matematik. Det går bra för mig där. Jag förstår. Min lärare hjälper mig. Det känns som att vi har hamnat på samma nivå, vilket gör det lättare att förstå varandra.
Det var längesedan jag åt lunch tillsammans med tjejerna i tvåan. Vi har inte hört av varandra. När vi ses i korridorerna, hälsar vi självklart på varandra. Idag kändes det verkligen som att de var glada att se mig. Tihi.
Dagens sista lektion var svenska (som jag älskar att gå till, eftersom vi har en så underbar lärare). Vi gjorde inte så mycket; satt och läste alla reportage som klassen har skrivit. Det var inget tvång att sitta kvar i skolan, så jag beslutade mig för att gå. (Reportagen kan jag läsa på vägen upp till Stockholm imon.) Jag gick upp till skolsyster för att kolla igenom min journal. Jag ville veta vad som stod där. När jag gick därifrån var jag så glad! Hon var så gullig som satt och berättade för mig. Jag fick se bilder jag målat på vårdcentralen, när jag var liten. Jag hade tydligen talang för att teckna. Skolsyster gav mig många leenden, vilket gjorde att jag kände mig väl till mods.
Hann dessutom precis med bussen, utan att behöva springa. (a)

Snart kommer Rickard hem, så jag ska passa på att blogga lite mer innan dess. Sen har jag min uppgift att skriva ikväll... Jag ska inte till skolan imon, utan jobbar hemma istället. På så sätt kan vi komma iväg tidigare till Stockholm. Jag har pratat med lärarna, så de vet om det.

Hoppas att ni får en trevlig kväll!