Patetiskt att sörja det förflutna

Jag står stilla i det förflutna. Det jag gör är inget annat än att sörja. Jag sörjer det jag aldrig fick, det jag fick uppleva, vännerna jag hade och slutligen det som hände. Allt har blandats och blivit till ett minne; mina lyckliga år. Jag mådde bra då. Egentligen är jag patetisk. Jag går och sörjer det förflutna, något som jag inte kan ändra på. Varför stannar jag kvar i det förgångna, när jag har hela livet framför mig? Jo, ikväll kom jag på det. Rickard ställde tydligen rätt fråga och fick mig att gråta. Jag grät för allt. Jag gråter inte speciellt ofta. Då jag fäller mina tårar känner jag antingen hat, besvikelse eller ledsamhet. Mina tårar kommer oftast när det blir för mycket för mig. Rickard gjorde så ikväll. Han pressade mig till en gräns. Då kom det - svaret. Jag vet nu varför jag fortfarande lever i det förflutna. Anledning är att jag inte fick något svar. Jag fick aldrig veta varför alla mina vänner lämnade mig. För andra kanske svaret är självklart; de har nya vänner, ett nytt kapitel av deras liv har börjat skrivas... För mig är det ofattbart. Jag vill inte inse att livet går vidare. Människor kommer och går, något man måste acceptera. Jag vill inte gå vidare på det sättet. Jag vill vara kvar, känna kärlek och vandra vidare tillsammans. Men nej, så fungerar inte livet. Folk går, vänder ryggen till och lämnar.
Jag kan gå vidare, men endast då jag får svar på varför alla övergav mig. Jag behöver få veta, varför vår vänskap inte höll efter högstadiets slut. Var vår vänskap inte värd mer? Var jag inte er vän, en vän att kämpa för? Tydligen inte. Jag behöver ett svar. Snälla, försök förstå.



Jag är patetisk som sörjer det förflutna, men det är så det är. Jag vill bara ha ett svar, sen kan jag gå vidare.
Inlägget behöver ni inte kommentera. Jag vet redan att jag är patetisk.

fast grejen är att jag är bara sjukskriven denna veckan så det är därför jag bara sitter inne :). jobbar heltid annars så jag har fullt upp. är man sjuk så orkar man inte göra så mycket ändå

Hej,hej!

fin blogg. Besök gärna min. Fast jag skriver om miley cyrus. Skriver ALLT om henne, besök gärna.

ps kommentera

Jag kommenterar ändå hjärtat <3



Du är inte patetisk. Jag tycker du är fantastisk. Att du fortfarande känner så mycket, ägnar så mycket tankat och grubblar över det förflutna visar på att du är en person som verkligen värnar om och värderar den äkta vänskapen. Det visar att du är ödmjuk inför andra och att du inte är en sådan som rycker på axlarna och går vidare.



Du är fantastisk! Det gör ont att sörja - men det är tillåtet och inte ett dugg patetiskt. Och det fungerar sällan att tvinga sig att sluta sörja, det slutar när man nått sitt avslut <3

men du... gumman.. jag tycker itne du är patetisk. Rös när jag läste de du skriver. Jag tycker du är fin, snäll och underbar! Så jag tycker du ska ha ett svar om det är de du behöver. samma som jag behövde med björn. Ett svar för att gå vidare. Fick inget svar, har inte gått vidare 100 % heller, men är på god väg. Livet går vidare..



Tänker på dig, snart ses vi igen! <3

vet hur du känner....Feel same same but different..Du är inte patetisk..Du är allt förutom det...kram