Jag är rent utsagt rasande! Denna ignorans, dessa ord som bara haglar över mig. Det är speciellt att bo på en ö. Det är alltid en båt att passa, annars får man stanna kvar i värsta fall två timmar i stan, och hur roligt är det? Jag är en väldigt stressad människa, men har på senare tiden lärt mig att ta det lite lugnare. Jag vet att det inte är bra att stressa och därför försöker jag ta det lugnt. Men detta gör mig bara så arg! Vi läser caset Avtryck nu, som verkligen inte når upp till mina (i detta fall höga) förväntningar. Det verkar som att vi bara ska gör den här serien under hela caseperioden. När ska vi få måla tavlor, göra konst? Inte alls verkar det som, i så fall blir det sista veckan av terminen. Suck, den här serien då... Min grupp är inte speciellt aktiv enligt mig. Jag har svårt att arbeta i grupp och inte blir det lättare för att jag inte kan samarbeta med mina gruppmedlemmar. De är tydligen hungriga och vill gå till bamba och äta. Själv står jag där med hoppet om att bli klar och få gå hem tidigare. Tron om att vi kanske hinner klart på måndag och i så fall kan gå hem redan nu finns inom oss alla. Men icke. Vår lärare tvingar oss att stanna kvar, detta för sakens skull. Hon sågade vår första idé, fick med sig de andra i min grupp, så nu har vi en ny idé. Kul. Det går inte alls speciellt bra. Mitt i detta känner jag den där stressen. Jag orkar ingenting.
Dessutom är det en massa ignorans, som gör mig så frustrerad. Att jag har en båt att passa, verkar inte intressera folk. "Ta nästa!" får jag hela tiden höra. Hallå!!! Det är inte bara att ta nästa båt sådär! Det är två timmar tills dess. Men icke. Alla är bara egoistiska och tänker inte på sig själva. Idioter. Jag är arg. (Välkommen till verkligheten, skulle min pappa säga.)

Som ett avslut på detta onödiga inlägg vill jag ta med ett citat från en elev i min klass: "Du verkar inte passa så bra ihop med lärare." Tack för den. Kul att du inte hör mina goda ord om de flesta lärarna. Det är synd om människor som inte kan ta in hela sanningen.

Uppdatering kl.12.14: Min grupp går tydligen hem nu. Vi ska inte jobba mer idag. Jag kunde alltså vara hemma nu, om jag hade fått gå i tid. Båten är framme på ön nu och här sitter jag... Sista spårvagnen till nästa båt går om en timme. Vad ska jag göra tills dess? Äta känner jag inte för. Får väl bli att sätta sig ute vid färjeläget och bara vänta. Jag saknar min ö, en trygg famn och lite varm choklad i soffan där hemma. Detta är tydligen mitt liv.