Ted Gärdestad- Himlen är oskyldigt blå


Himlen är oskyldigt blå - Biopremiär imorgon 15 oktober!

Filmen "Himlen är oskyldigt blå" utspelar sig i 70-talets Stockholm. En ung kille, barn till en alkoholiserad pappa och en sårbar mamma, får chansen att följa med sin bästa vän till Sandhamn. Där kommer han snabbt in i något som i början verkar oskyldigt, men under filmens gång kommer det fram mer och mer vad som egentligen håller på att hända.

Ljusets släcks och filmen rullar igång. Den första scenen är vulgär, VULGÄR! Jag uttrycker mig också vulgärt, just därför; Man får se en naken kuk uppkörd i kameran. "Trevligt", tänkte jag där jag satt med armarna tätt omkring mig. Jag vet inte hur andra reagerade, men jag tyckte det var obehagligt. För privat för att visas på film. Dessutom kände jag obehag, när jag såg hur illa huvudpersonen hade det hemma. Vulgär scen, alkoholism och dessutom Sandhamn blev för mycket för mig. Första halvtimmen satt jag med en klump i magen och mådde dåligt. Men den känslan släppte, när jag märkte att just Sandhamn inte hade en så central roll i filmen. Visst var den central, eftersom filmen är baserad på en sann historia; nämligen den uppmärksammade Sandhamnsligan, som sprängdes 1975. Det var på sätt och vis både bra och dåligt att Sandhamn inte hade så stor betydelse. Dåligt att de går ut med Sandhamn, när det inte alls handlade om livet där. Men också bra, för min del. Min ö är det finaste jag har. Att då se att folk uppskattar platser som Sandhamn, Marstrand på Västkusten och andra stora sommarhamnar, gör att jag mår ganska jobbigt. Det blir tungt att ta till sig, eftersom jag ännu inte vill släppa taget om det som ligger mig närmast. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

Källa till fakta om filmen: Wikipedia

Min slutliga uppfattning om filmen är att den var bra. Den var bra, bara bra. Det var en spännande film, men med för många involverade tunga ämnen. Man får försöka hitta en balans mellan hur många allvarliga ämnen man kan ta med i en och samma film. Enligt mig var filmen en besvikelse, men det var nog främst för att jag hade höga förväntningar. Dessutom blev ju första intrycket av filmen väldigt naket och privat - inte bara med det som trycktes upp i kameran, utan också hela grejen med Sandhamn. Dock vill jag ge ett stort beröm till Bill Skarsgård, som spelar huvudrollen helt fantastisk. Han är duktig.

Jag tycker absolut att ni ska gå på premiären imorgon. Filmen är bra - absolut - och verkligen värd att se. Men tänk inte Sandhamn, för då blir det lätt fel uppfattning om handlingen.

Det finns tydliga förklaringar till varför jag tog åt mig just Sandhamn så starkt. Tankarna skenar lätt iväg och jag tänker på framtiden. Och det är ju inget konstigt med det, egentligen. Men att inte veta var man hör hemma och hur livet kommer förändras, det är ibland skrämmande. Mer om det skriver jag som sagt någon annan gång.