Som tidigare nämnt, gick provet i Matematik C åt skogen. Det faktum att jag med säkerhet kommer att få underkänt ekar i mitt huvud. Imorgon får jag beskedet och då blir det svart på vitt. Jag kan inte. Det är svårt. Under tidigare kurser har jag missat små saker här och var och det håller inte i slutändan. Jag kan inte vissa saker, som är en förutsättning för att jag ska kunna gå vidare. Det känns som ett misslyckande i allra högsta grad. Terminen som har gått har bestått av mycket matematik. Inte bara fyra timmar i veckan - lektionstid - har jag jobbat. Under samtliga torsdagar har jag också tillbringat en timme i Mattestugan. Har det gett resultat? Det känns inte så, jag misslyckades ju. Men jag tycker inte om att svika mig själv, därför fortsätter jag gå till Mattestugan. Någon måste ju kunna förklara så att jag förstår, eller hur? En av lärarna som jag fick hjälp av idag, hon har följt mitt kämpande den här terminen. Jag tycker om henne, hon kan förklara bra. Och det var hon som idag gav mig en liten dos av hopp. Hon berömde mig, sa att jag faktiskt kunde derivera. Och jag kan, det vet jag. Men någonstans låser det sig och då kommer jag inte underfund med vad det är jag ska göra. Det var det som hände på provet. Jag visste inte hur jag skulle gå till väga. Man kan hoppas att mitt IG i början av kursen inte håller i sig till slutet...